560. Gustaf Muck Linden Dalarö den 16/8 XXIV Käre Muck! Som Du av gammalt rätt väl vet, vilket värde jag sätter på Ditt – och Olgas – omdöme, så tör det vara överflödigt säga Dig att Ditt brev gjorde mig en verklig glädje. Dessutom försäkrar mig Ditt intresse för pjäsen[1] om att den skall bli spelad så bra, som Dramaten överhuvudtaget kan åstadkomma. Och det känns tusan så skönt för det oroliga författarhjärtat, begriper Du! När jag kommer till stan härnäst ska jag försöka få fatt på Svennberg[2] – inryckningen vid Dramaten har väl redan skett? – och om man också ej ännu kan bestämma vare sig tidpunkten eller personal-listan, så bör det i alla händelser ej vara för tidigt att bestämma regissör. Jag skulle bra gärna vilja klart minnas, vad det var som hände mellan mig och Tor Hedberg[3] då ”Dödens Arlekin” skulle sättas upp, och hur han kunde pracka på mig brodern – sedan Du och jag tillsammans genomgått pjäsen! Misstar jag mig inte, gavs som skäl att Din arbetsbörda redan var för stor och att Du inte hade tid med min pjäs – skäl som då klingade nog så äkta och kanske också voro det. Skulle samma skäl framföras nu kommer jag att vädja direkt till Dig och Ditt intresse för stycket. I vad Du nämner om strykningar är jag fullständigt ense med Dig – redan under nedskrivandet var jag medveten om vissa longörer men då de i och för sig roade mig och vid ett framförande utan svårighet kunde bortskäras, lät jag dem stå. Emellertid tror jag det vara klokt att dröja med beskärningen till dess att personal-listan är klar. En roll som kanske strängt taget är för vidlyftig kan ju möjligen bli så väl besatt att man hellre beskär en mindre vidlyftig men sämre besatt roll – sådant händer tyvärr. Förrästen komma vi säkert att samsas på denna som andra punkter. Huvudsaken är, käre Muck, att vi än en gång få mötas på scenen – det är i det närmaste tio år sen sist och i mitt tycke är det att träffas bra nog sällan. Heder och tack ska Du ha för anbefallningsbrevet till den store professorn! Både Stina och jag blevo synnerligen glada över denna vänlighet mot vår käre ”Pflegesohn”![4] Pojken har nu återvändt till sitt land igen och jag avvaktar underrättelser från min översättarinna[5] i Wien beträffande Reinhardts därvaro eller icke-därvaro innan jag sänder brevet. Innan vi lämna Sverige – antagligen i slutet av september – räkna vi med säkerhet på ett sammanträffande med Dig och Olga. Så snyt oss inte på det! Stina hälsar Er båda och det gör även Hjalmar samt förblir, o broder Muck, Din tillgivne vän HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. [1] Komedin Swedenhielms skrevs enligt almanackan den 21/3–5/4 1923 i Taormina under en vistelse på Sicilien. [2] Skådespelaren Tore Svennberg (1858–1941), chef för Dramaten 1922–1928. [3] Bergman hade kommit i konflikt med dåvarande dramatenchefen Tor Hedberg i samband med uppsättningen av två av marionettspelen – En skugga och Dödens Arlekin – som regisserades av brodern Karl Hedberg. Denne hade inget större konstnärligt anseende och gjorde under repetitionerna flera gånger narr av pjäserna. Premiären ägde rum den 2 mars 1917 och blev ett fiasko. Pjäserna gick endast sex gånger. Se brev 324 till Olga Raphael-Linden den 26/9 1917, not 1. Bergman hade anonymt skrivit en starkt kritisk debattartikel i tidskriften Cyranos julnummer 1918 med titeln ”Dramatiska teaterns vanvård. Avslöjanden av en sakkunnig”. Se brev 354 till Algot Ruhe den 20/12 1918, not 2. [4] Åsyftar Bergmans tyske ”fosterson” Werner Fütterer som han försökte hjälpa till en grundlig skådespelarutbildning hos den världsberömde österrikiske regissören Max Reinhardt (1873–1943). Tydligen hade Linden varit behjälplig med ett introduktionsbrev till denne, här kallad den store professorn. [5] Bergmans tyskspråkiga översättare Marie Mizi Franzos. |
|