560. Gustaf Muck Linden

Dalarö den 16/8 XXIV

Käre Muck! Som Du av gammalt rätt väl vet, vilket värde jag sätter på Ditt – och Olgas – omdöme, så tör det vara överflödigt säga Dig att Ditt brev gjorde mig en verklig glädje. Dessutom försäkrar mig Ditt intresse för pjäsen^[1] om att den skall bli spelad så bra, som Dramaten överhuvudtaget kan åstadkomma. Och det känns tusan så skönt för det oroliga författarhjärtat, begriper Du! När jag kommer till stan härnäst ska jag försöka få fatt på Svennberg^[2] – inryckningen vid Dramaten har väl redan skett? – och om man också ej ännu kan bestämma vare sig tidpunkten eller personal-listan, så bör det i alla händelser ej vara för tidigt att bestämma regissör. Jag skulle bra gärna vilja klart minnas, vad det var som hände mellan mig och Tor Hedberg^[3] då ”Dödens Arlekin” skulle sättas upp, och hur han kunde pracka på mig brodern – sedan Du och jag tillsammans genomgått pjäsen! Misstar jag mig inte, gavs som skäl att Din arbetsbörda redan var för stor och att Du inte hade tid med min pjäs – skäl som då klingade nog så äkta och kanske också voro det. Skulle samma skäl framföras nu kommer jag att vädja direkt till Dig och Ditt intresse för stycket. I vad Du nämner om strykningar är jag fullständigt ense med Dig – redan under nedskrivandet var jag medveten om vissa longörer men då de i och för sig roade mig och vid ett framförande utan svårighet kunde bortskäras, lät jag dem stå. Emellertid tror jag det vara klokt att dröja med beskärningen till dess att personal-listan är klar. En roll som kanske strängt taget är för vidlyftig kan ju möjligen bli så väl besatt att man hellre beskär en mindre vidlyftig men sämre besatt roll – sådant händer tyvärr. Förrästen komma vi säkert att samsas på denna som andra punkter. Huvudsaken är, käre Muck, att vi än en gång få mötas på scenen – det är i det närmaste tio år sen sist och i mitt tycke är det att träffas bra nog sällan.

Heder och tack ska Du ha för anbefallningsbrevet till den store professorn! Både Stina och jag blevo synnerligen glada över denna vänlighet mot vår käre ”Pflegesohn”!^[4] Pojken har nu återvändt till sitt land igen och jag avvaktar underrättelser från min översättarinna^[5] i Wien beträffande Reinhardts därvaro eller icke-därvaro innan jag sänder brevet.

Innan vi lämna Sverige – antagligen i slutet av september – räkna vi med säkerhet på ett sammanträffande med Dig och Olga. Så snyt oss inte på det! Stina hälsar Er båda och det gör även Hjalmar samt förblir, o broder Muck, Din tillgivne vän

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket.