564. Algot Ruhe

SKODSBORG, villa Skodsborg den 9/11 XXIV

Käre Vän, ja här sitter jag nu. Gud vet vilken gud det är som placerar oss människor än här än där. Ibland frestas man tro att det är Kongl. Järnvägsstyrelsen – men vi få väl hoppas att ett mera Allvist Väsen står bakom och dirigerar! Förrästen var det inte denna reflexion jag skulle hugna Dig med. Jag var i Stockholm tre dar och sökte förgäves knåpa ihop den lugna timma, då jag skulle få tacka Dig för Ditt brev och utbyta några åsikter vid Brattens sparsamt men dock behagligt framkvällande källsprång.^[1] Nix! Vet Du, vad det vill säga, att söka förmå teaterdirektörer att hålla givna löften? Vet Du vad tid det tar att underhandla med förläggare? Att mottaga löften från diverse håll, löften om vilka man vet att de äro givna blott för att brytas? Har Du sprungit i banker för att ordna en och annan småsak, som för bankdirektörer är eländigt lappri men för en svensk förfat[t]are stort nog? Känner Du till obligatoriska släktmiddagar? Om Du känner till allt detta – och det nästan misstänker jag, att Du gör – så behöver jag inte förklara, varför vår filosofiska timma föll in i evigheten. Det var, vad jag närmast ville säga Dig. Samt vidare: Kommer Du till Köpenhamn så var så förbaskadt beskedlig och ring upp Skodsborg 12. Kära Du, café de la Reine finns kvar, Köpenhamn är ganska trevligt, Du brukar komma hit, det är en vana, som inte får försummas, en och annan världsgåta återstår att lösa (i Bourgogne) och vi måste ändtligen konstatera om Du eller jag satt till vänster i soffan vilket endast kan ske på ort och ställe.

Käre Algot – om möjligt – drag konsekvensen av allt detta och bär den som en man!

Din tillgivne

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.