567. Tor Bonniervilla Skodsborg, SKODSBORG den 24/11 XXIV Kära Tor! Heder och tack för telegramet![1] Du kan veta att det kastade upp våra snedgågna klackar mot taket[2] och det var verkligen hyggligt av Dig att telegrafera! Fogelquists och Bööks rec.[3] gladde mig naturligtvis fast jag – om jag betraktar dem ur ren försäljningssynpunkt – kunde önska ett och annat annorlunda. Bööks ofta upprepade påstående att jag är känslolös och cynisk finner jag orättvist. Nå, jag är ju väldigt glad åt dem ändå. Har det varit någon efterfrågan på boken eller var det enbart recensionerna som föranledde den nya upplagan? Tack vidare för brev häromdagen med Knopfs check.[4] Ska försöka slå mynt av den i dag. Så var det en sak jag ville fråga Dig om. Jag umgås så smått med planer på en liten novell-serie, vars thema skulle vara den "moderna andans" härjningar i Wadköping, eller "en upprorisk ung flickas äventyr i en svensk småstad".[5] Som moitié till tösen har jag tänkt mig min unge vän från Eros' begravning, Ludwig von Battwhyl. Stilen skulle i viss mån vara densamma som i Chefen fast givetvis väsentligt lättare och mera skämtsam (dock fullt familjeanständig!!!) Första novellens intrig skulle vara ett baläventyr och dess titel: Flicka i frack. Nu frågar jag alltså om Du tror att B.V.T. skulle vilja publicera en dylik serie på cirka sex noveller? Min fråga åsyftar ingalunda att framkalla ett "fast anbud" från Er sida (utan som Din pappa sa till mig i drömmen: vi förbehålla oss naturligtvis rätten att refusera![)] ej heller vågar jag å andra sidan ge någon bestämd utfästelse ännu. Jag vill blott veta om B.V.T. kan tänkas ha något intresse för en dylik serie. Har den det a priori icke, låter jag iden falla. Du kan ju vara snäll och tänka på saken ett slag och i sinom tid ge mig ett par rader. Jag har havt besök av Stiller[6] som vill ha en film. Men det är ju aldrig någon reda med den karln! I den här veckan kommer Rasch[7] hit och då ska det väl ändtligen avgöras om filmen ska fortsättas eller ej. Skulle boken gå bra, kommer jag nog upp till sammanträdet[8] – varom ej blir det mig för dyrt. Vi ha gjort en ganska kännbar förlust i det att hela vårt bagage, kvarlämnadt i Paris och innehållande hela vår vintergarderobe, päls, skrivmaskin etc tydligen stulits. Det var nog värdt en fem sex tusen. Så det är djäkligt nog. Hej. Nu ska jag fara till stan och se vad dollar blir i usla danska kronor. Måtte de vara särskildt usla idag! Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Telegrammet meddelade att förlaget tryckt en ny upplaga av årets roman, Chefen fru Ingeborg, om ytterligare 2 500 exemplar. Boken låg på bokhandelsdiskarna den 7 november 1924. Inalles utgavs sju upplagor under detta år. [2] Stina Bergman berättar i brev till Tor Bonnier odaterat [den 24-25/11] 1924: ”Du skulle sett författaren då ditt telegram kom. Han hoppade som en hare genom rummen och bort till sängen, där kastade han sig på rygg och slog klackarna mot taket så jag trodde han skulle bryta nacken av sig. Sedan blev han ömsom röd och vit så jag förstod det var ett angenämt budskap.” [3] Fredrik Böök avslutade sin recension i Svenska Dagbladet, den 22/11 1924, med orden: ”Intelligens, kvickhet, djup originalitet, verklig psykologisk blick, raffinerat mästerskap i berättandets svåra konst, allt detta äger Hjalmar Bergman. Varför har han icke också, som komplement till dessa egenskaper, ett större mått av enkel, sund, naturlig, låt oss till och med säga banal mänsklighet?” I det ovan citerade brevet till Tor Bonnier återger Stina Bergman sin reaktion, som nog låg tämligen nära makens: ”Böök slutade ju rätt illa ur publiksynpunkt, tycker inte du det? Men det där att alla dom andra inte voro värda en styver i jämförelse med honom – ah, mitt avundsjuka hjärta sprängdes av fröjd!!” Den mening Stina syftar på var Bööks omdöme i recensionen: ”Hjalmar Bergmans novellistiska begåvning är utan motsvarighet bland våra yngre författare; i jämförelse med honom äro de flesta rena stympare.” För ytterligare utdrag ur recensioner se brev 558 till Tor Bonnier den 14/6 1924, not 11. [4] Alfred A. Knopfs bokförlag i New York utgav en engelsk översättning av Markurells i Wadköping, 1924. Se brev 566 till Tor Bonnier den 15/11 1924, not 1. [5] Flickan i frack skrevs enligt almanackan i repriser och på olika platser. I Skodsborg skrevs dels kapitel 1 under perioden den 2/12–7/12 1924, dels kapitel 2 den 11/12–15/12 1924. I Stockholm återupptogs arbetet den 9/2 1925 men avbröts till följd av repetitionerna och premiären på Swedenhielms den 25/2. Boken avslutades till sist i Konstanz under dagarna den 7/3–11/3 1925. Uppslaget till denna populärroman fick Bergman från en berättelse om hur systern Elna S:t Cyr en gång tagit på sig sin mans frack och hotat med att gå ut i Örebro i denna kostymering. Tor Bonnier svarade i brev den 26/11 1924: ”Ditt förslag om en serie om en flicka i Wadköping roar oss i högsta grad och vi acceptera det gärna. [- - -]Vi äro beredda att börja när som helst, men betänk familjeläsning!” Kommentarerna i brevet vittnar om att boken på projekteringsstadiet liksom under den fortsatta konceptionsperioden var tänkt att ha en lös struktur, där varje enskilt kapitel utgjorde en sluten tablå, något som möjliggjorde den splittrade tillkomstperioden och en första publicering i olika avsnitt. Flickan i frack publicerades för första gången i Bonniers Veckotidning, årg. 2 (1925), nr 10, 11, 13, 15–17 1925. När förlaget senare föreslog att man skulle ge ut denna följetong i bokform, var Bergman något tveksam men lockades trots allt av anbudet. Se brev 600 till Tor Bonnier den 26/3 1925. Boken kom ut i maj 1925. [6] Filmregissören Mauritz Stiller (1883–1928), som Bergman mötte i Malmö för att diskutera ett filmuppslag till en detektivhistoria – den s.k. ”Detektivfilmen” – som utspelade sig i amerikansk miljö. En synopsis skrevs de följande dagarna. Stiller övervägde vid denna tid att resa till USA och önskade därför ha med sig ett filmuppslag i amerikansk miljö. Projektet realiserades aldrig. [7] Syftar på en diskussion som Herman Rasch och Bergman hade i Köpenhamn kring omfattande nedskärningar i manuskriptet till andra delen av Karl XII-filmen. Se brev 570 till Herman Rasch den 5/12 1924, not 1. [8] Bergman var vid denna tid ledamot i Bonniers stipendienämnd. |
|