575. Gustaf Muck Linden villa Skodsborg, SKODSBORG den 15/12 XXIV Käre Muck! Heder och tack ska du ha för ditt brev och dina ”fosterfaderliga” omsorger om Swedenhielms! Du må tro, det känns tryggt att ha stycket i dina händer! Förslaget till uppgörelse med Lorensberg[1] tycker jag låter mycket bra och jag bifogar här en fullmakt (hoppas den är i behörigt skick[)]. Låt oss sen än en gång genomgå ”önskelistan”. D.W – desideratissimo: [2] Bosse[3] eller Teje[4] – dito, dito: Lasse[5] som Sv.j. – en snilleblixt! Att jag inte kommit att tänka på det, tyder på nötaktighet. Jag anser själv att den rollen är en smula farlig men jag tror att han skulle kunna göra den till styckets roligaste – om han ville. Men det är punkten wo die Flöhe ins Wasser springt.[6] Kåge[7] är jag däremot rädd för i detta sammanhang och skulle föredraga Nilsson[8] eller ännu hellre Winnerstrand.[9] Gentemot den sistnämde som Bo måste jag anföra hans ålder – dock tilläggande att jag sett W. uteslutande i 30-40 års roller. Även mot Kåge skulle jag vilja resa ålders-jäv – men är teaterns manliga ungdom omöjlig, så får man givetvis söka sig upp i äldre årgångar. Boman – min första tanke var verkligen Borgström[10] men sen har jag undrat om hon icke skulle verka för fin och spröd, ej bli en verklig representant för månadsrengöring och vardagslivets övriga släp. Jag vet inte jag. Eriksson – håller styvt på Brovallius.[11] Olsson[12] skulle aldrig lära sig läxan. Vidare skulle han bli alltför jovialisk. Jag vill gärna ha en liten smula av gengångare över Eriksson. Pedersen – min förste kandidat var just Winge,[13] vars utseende jag finner obetalbart i denna uppgift men någon (jag minns ej om det var Svenberg) avrådde. Tror du på honom, är jag emellertid mycket nöjd med den besättningen. Astrid – både Molander[14] och Wessel[15] bra, Zanderholm[16] tror jag mindre på. Kanske skulle Hansson bli mera pigg på sin roll om Molander vore med? Dina åsikter beträffande lilla Mona[17] är jag synnerligen böjd att dela – fast jag tycker hon är söt. Men min smak är banal. Henning[18] finner jag för tung för Bo, de riktiga ungdomarna har jag aldrig sett. Se där Muck! Jag tror inte att våra åsikter divergera på en enda väsentlig punkt! Kan du förmå Lasse att göra Sw.J. blir jag dig särskildt tacksam. Och lämnar i övrigt det hela med UTOMORDENTLIGT förtroende i dina händer! Hur många av våra desiderata[19] du lyckas genomdriva – tja du, det blir en annan historia. Hälsa Olga, att jag skall följa hennes vink beträffande DW. Och att den lune hjörne,[20] där vi alla fyra kunde sitta och filosofera – den finns härnere. Och vägen hit är inte lång! Stina hälsar Er båda hjärtligen och dito dito din vän HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. [1] Swedenhielms hade premiär på Dramaten i Gustaf Muck Lindens regi den 25/2 1925. Uppsättningen gick 24 gånger under våren och 25 gånger under hösten samma år. Samma dag – den 25/2 1925 – hade pjäsen även premiär på Lorensbergsteatern i Göteborg i Knut Ströms (1887–1971) regi. Där gick den 23 gånger. Se brev 569 till Gustaf Linden den 30/11 1924, not 3. [2] Anders de Wahl (1869–1956), som kom att gestalta huvudrollen i Swedenhielms på Dramaten, hade alltså högsta prioritet hos Bergman – desideratissimo, ital. i högsta grad önskvärd. Sven Söderman (1866–1930) kom i sin recension i Stockholms Dagblad den 26/2 1925 att berömma de Wahl, som ”ger en charmerande bild av den sorglöse Swedenhielm, vars temperament oavbrutet skiftar men aldrig blir trött. [- - -] Även mannens tillfälliga patos lyckades skådespelaren intuitivt gripa, men han bör lägga kapson på sin kända benägenhet att uttrycka starka sinnesrörelser genom överdrivna kroppsuttryck.” [3] Harriet Bosse (1878–1961) deltog inte i uppsättningen. [4] Tora Teje (1893–1970)) deltog aldrig i uppsättningen. [5] Lars Hanson (1886–1965) deltog inte i uppsättningen. [6] wo die Flöhe ins Wasser springt Fritt översatt: Där lopporna hoppar i vattnet. Har inte kunnat spåras som något stående tyskt uttryck. [7] Ivar Kåge (1882–1951) blev den som spelade Rolf Swedenhielm junior. [8] Ivar Nilsson (1877–1929) kom aldrig i fråga. [9] Olof Winnerstrand (1875–1956) kreerade löjtnant Bo Swedenhielms roll. [10] Hilda Borgström (1871–1953) blev den som till sist kom att tolka gumman Boman, en konstnärlig insats som vann stor publik- och kritikuppskattning. I Svenska Dagbladet kunde man den 26/2 1925 läsa: ”Aftonens bästa behållning gav fröken Borgström, som ur sin gamla knarriga husföreståndarinneroll fått fram en levande och övertygande människa.” [11] Carl Browallius (1868–1944)) deltog aldrig i uppsättningen. [12] Bror Olsson (1860–1945) spelade procentaren Erikssons roll. [13] Torsten Winge (1886–1965) spelade journalisten Pedersens roll. [14] Karin Molander (1889–1978) kreerade Astrids roll, medan maken Lars Hanson aldrig deltog i produktionen. [15] Jessi Wessel (1894–1948) deltog inte i uppsättningen vid premiären men kom under hösten 1925 att överta rollen som Astrid. [16] Tyra Zanderholm-Sundström (1884–1955) spelade Julia Koerners roll. [17] Mona Mårtensson (1902–1956) deltog inte i uppsättningen. [18] Uno Henning (1895–1970) deltog inte i uppsättningen. [19] desiderata/önskemål; av det lat. verbet desiderare/önska. [20] da., lugn, behaglig vrå. |
|