576. Karl Otto Bonnier Skodsborg den 16/12 XXIV Käre Karl-Otto! Hjärtligt tack för det vänliga kortet, som beledsagade kallelsen till sammanträdet![1] Jag ska göra mitt bästa för att infinna mig men vet ej om det går. Jag är nämligen skäligen dålig – ej blott i ordets palmærska[2] betydelse – ō ser rätt mörkt på den närmaste framtiden. Men det kan ju hända att det klarnar i krummelunten. Får jag emellertid be Dig om ett par dagars respit så skall jag sedan giva bestämdt svar? Än en gång tack för Dina vänliga rader, och de hjärtligaste hälsningar till Er båda från oss båda! Din vördsamme och tillgivne Hjalmar Bergman P.S. Jag bör kanske tillfoga att jag i år bleve mer än vanligt blindpipa i nämden, ty jag har skam till sägandes inte kommit över någon ny svensk litteratur undantagandes Hans Larsson[3] – vilken jag förvisso skulle vilja anbefalla till ett stort pris, försåvidt ej hans ekonomiska ställning gör det alldeles obefogadt. D.S. Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [4] [1] Bergman var ledamot i Bonniers stipendienämnd men var denna gång ovillig att förflytta sig från sin tillfälliga vistelseort i Danmark. [2] Syftar sannolikt på någon signifikativ betydelse av ordet hos den fräne, stilsäkre satirikern och republikanskt sinnade tidningsmannen Henrik Bernhard Palmær (1801–1854) [3] Bergmans vördade mentor Hans Larsson, professor i teoretisk filosofi i Lund, publicerade detta år sin roman Per Ståstdräng. Se brev 579 till Hans Larsson den 22/12 1924. [4] Originalet ligger bland Stipendiefondens papper i förlagets arkiv. |
|