578. Tor Bonnier Skodsborg den 18/12 [1924] Tack käre Tor för brevet med underrättelser som lyste upp grådasket och säkert knäckte någon billion flunsabaciller! Jag är väldigt glad att fru Ingeborg skött sig så bra[1] – det visar att det åtminstone någon gång kan finnas en viss samklang mellan mina pulsar och en del andra människors. Och se! – strax känner jag mig lite mindre vansinnig. Tills nästa bölja kommer. Rasch var här i går och vi talade om Gustaf III.[2] Jag tyckte att han lät ganska intresserad men saken kommer väl antagligen att bero på Karl XIIs öde,[3] som givetvis är ovisst. Sv. Bio-herrarna lär ha varit entusiastiska och den förfärlige skarprättaren Hemberg[4] sade sig vara ”överväldigad” samt förutspådde tio veckors Palladium. Även om endast hälvten av dessa rätt överraskande drömmar skulle gå i uppfyllelse, kommer R. säkert att fortsätta driften och då blir han nog också intresserad av manuskriptet. Hur sen hans och Brunius´[5] omdöme kommer att utfalla, blir ju en annan sak. Närmast kommer han väl att fortsätta Karl XII-inspelningen ehuru i mindre skala än vi ursprungligen tänkt oss – blott en tolv a femton hundra meter, som skulle köras självständigt här men i utlandet sammanslagna med stor-filmen. Apropos utlandet så är det bra nedrigt att vi inte kan få in våra filmer i Amerika. Ty där finns mammon. Sjöströms nya film gav på en Capitol-vecka ett brutto på 67000 d. Känsliga hjärtan kunna brista för mindre! Ledsamt och skamligt nog (för mig) kommer jag inte upp till sammanträdet.[6] Rent ut sagdt så orkar gubben inte. Jag tror, jag får lägga in honom på sjukhus under julen. Hälst skulle jag skicka honom till Sicilien, ty det nordiska klimatet är ett jäkla brutalt påhitt. Men resorna är ju så hälsickes dyra. Vad Stina beträffar så lider hon av digerdöden att döma av de nysningar, som utan avbrott skaka vår hydda. Så det är skralt med sällskapet. Jag hoppas att ni håller er karskare däruppe med alla era ungar! Hälsa dem och deras mamma och önska allesamman god jul! Din tillgivne HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] I brev till Bergman den 16/12 1924 kunde Tor Bonnier meddela, att han ämnade annonsera att boken utkommit i ett ”8:e tusende”. [2] I det ovan nämnda brevet från Tor Bonnier skriver denne: ”Jag besökte i går din vän ingeniör Rasch, för att till honom försöka sälja våra inventarier i den av oss inredda filmateljén. Samtidigt försökte jag pracka på honom ditt filmmanuskript till ´Drottningens juvelsmycke´. Vill du uppmana honom till inköp av detta vore det naturligtvis bra då du nu träffar honom. Du skulle ju då ha fördelen av att din Gustaf III-film kom upp och vi äro nog beslutna att icke spela mer bio.” Bergman hade inom ramen för sitt åtagande att skriva fyra filmmanuskript för Bonnierfilm gjort en bearbetning av Almqvists roman Drottningens juvelsmycke – ofta i korrespondensen kallad Gustaf III-filmen – som dock aldrig spelades in. Se brev 527 till Tor Bonnier den 8/11 1923, not 3. [3] Samtalet gällde möjligheterna att slå samman de bägge delarna av Karl XII-filmen för en internationell marknad. [4] Oscar Hemberg (1881–1964), författare och journalist, övergick till filmbranschen, där han innehade ledande poster såväl i Svenska Biografteaterns filmbyrå som i Svensk Filmindustri. [5] Regissören John W. Brunius (1884–1937), som svarade för inspelningen av Karl XII-filmens bägge delar. [6] Sedan 1922 var Bergman medlem av Bonniers stipendienämnd, som hade sitt årliga sammanträde i december. Bergman ansåg sig detta år inte ha tid och råd att resa upp till Stockholm från sin vistelseort i Danmark. |
|