579. Hans Larsson

Skodsborg den 22/12 XXIV

Käre Hans Larsson! Tack för Din bok!^[1] Min hustru har läst den högt för mig och den har beredt oss båda en ovansklig glädje. Kan man tala om framsteg i samband med en man den där icke uppträdde som skönlitterär författare förrän han var mästare, skulle jag vilja säga att denna bok rent konstnärligt sedt står högre än Hemmabyarna och Idéerna.^[2] Särskildt gäller detta – anser jag – människoskildringen. Det finns bland nordiska diktare en, som gång på gång kommit mig i tankarna under läsningen av Per Ståtsdräng – Runeberg!^[3] Vad är det ni båda trots alla yttre och inre olikheter ha gemensamt? Jag skulle vilja säga att det är ögat, sättet att se. Det är egendomligt att se målare med så olika tillspetsade pänslar nå samma stämningsvärden. Det kan komma en att grubbla över den gamla frågan: vad är egentligen själva kärnan i konst?

Men vi ska väl akta oss för att taga upp ett så vidlyftigt ämne midt i helgen! Jag skriver just för att tillönska Dig fridsamma och angenäma dagar till årets slut och därefter ett riktigt godt nytt år för Dig och de Dina. Framför min vördsamma hälsning till Din Fru och var själv hjärtligen hälsad av

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek.

---