582. Herman Rasch [Skodsborg] 30/12 XXIV Käre herr Herman Rasch, årsskiftet skall då sannerligen ej passera utan att jag önskar Er och Er Fru allt godt för det stundande betydelsefulla 25! Och tack för den angenäma förbindelsen under det år, som nu snart löpt linan ut! Jag tillbringar helgen vid Poltava.[1] Det är förfärligt kallt! Kungen har fått en kula i hälen. Apropos! – är det inte märkligt att denne moderne Achilles[2] skulle få sitt mest ödesdigra sår (näst dödsskottet) just i hälen? Förvånande att inte Strindberg tänkt på den saken! Någon gång i nästa vecka reser jag till Bender. Där blir det varmt och brokigt. Jag har funnit en vacker flicka, som jag hoppas ska bli ett angenämt sällskap. Ja, det låter ju mer oanständigt än vad det i själva verket är! Vi hoppas innerligt att Er Fru nu övervunnit sin opasslighet och sända Eder båda de hjärtligaste hälsningar! Er förbundne Hjalmar Bergman Tack för Ert vänliga brev och den charmanta asken bonbons! Jul-godter kallades sånt i min barndom – Handskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Bergman är i full färd med andra delen av Karl XII-filmen. [2] Likheten mellan den homeriske hjälten Achilles och Karl XII ligger i att de bägge råkade äga en alltför sårbar häl – ”achilleshäl”. Bergman finner det förvånande att den ockulte Strindberg, när han 1901 skrev sitt drama Carl XII, inte hade utnyttjat detta utslag av ”makternas” ingripande i individens öde. |
|