Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


587. Hugo E. Uddgren

villa Skodsborg, SKODSBORG den 17/1 XXV

Kaptenen Herr HUGO E. UDDGREN

Uddevalla.

Tack för Ditt brev och korr! Sistnämda återsändes lika blankt som det kom, ty jag har ej funnit något fel. Uppriktigt sagdt tycker jag att det lilla häftet[1] just fyller sitt syfte och att vi båda kunna vara rätt nöjda därmed. Sen får Höckerberg[2] säga vad tusan han vill.

Jag hoppas som Du på ett sammanträffande i Stockholm men det kan näppeligen ske före festföreställningen, ty jag kan nog inte komma till Stockholm förrän på morgonen den 28.

Jag har mycket kvar ännu på scenariot. Ett arbete som detta kräver tid. För varje uppslag man finner måste man ju ta sig en pratstund med den goda gamla Klio.[3] Och det sinkar. Jag har försökt att få lite filmatisk spänning kring Bender och samtidigt antyda – på ett populärt sätt – intrigspelet kring Karl. Måtte jag inte ha trampat henne för illa på tårna, den vördnadsvärda gamla! Ja, det får Du, hennes trogne vapendragare, i sinom tid avgöra. En samfäld granskning av det nya manuskriptet tror jag däremot vara av föga värde. Jag kan kritisera mitt eget arbete nog så skarpt men först sedan så lång tid förflutit, att jag kommit loss från de tankar, ur vilka det uppstått. Då man skriver en film – eller förrästen vad som hälst som tar ens fantasi i anspråk – genomlever man tilldragelserna och får en illusion av deras äkthet. Så var det och icke annorlunda – ty det har jag ju själv sett! Denna inlevelse svalnar ju i viss mon med tiden och man får större förmåga att objectivt granska sitt arbete. Men att nu omedelbart kalfatra mitt arbete är för mig omöjligt. Därför ber jag, att kalfatringen måtte överlämnas åt triumviratet Uddgren-Rasch-Brunius.[4] Däremot – om Ni av en eller annan anledning stryker något parti i filmen och önska en ersättning därför, står jag gärna till tjänst och söker efter förmåga finna ett nytt uppslag. Likaså skall jag naturligtvis till den kraft och verkan det hava kan försvara mina synpunkter i den mon de angripas.

Jag sysslar nu med ”ridten” som måste bli kort och kanske i viss grad framstäld med symboliska medel. Funnes det plats kunde det nog vara filmatiskt tacksamt att medtaga villvandringen i skogen och förknippa den med värdshus-scenen i Kassel lämpligen omstuvad. (Man behöver ju t.ex. ej omtala vilken rel. obetydlig och beskedlig potentat det var, som hade sin ”uteliggare” i värdshuset.) Scenen är i och för sig mycket dramatisk och filmatisk. Rasch önskar medtaga ryttar-proven före ridten men på den punkten lönar det sig ej för mig att utskriva scener – det måste bli en sak för ryttar-expertice, regissör och fotograf.

Nu skall jag be Dig om något. Som jag nämde vid vårt sammanträffande skulle jag vilja använda ”sekreterare-bomb-scenerna” i Stralsund till ett visserligen blygsamt framhävande av kungens riksvårdande verksamhet. Finns den där handlingen rörande löjtnanten (?) som åtalats för lasteligt tal och kungens påskrift och kan den med fördel fotograferas? Eller skulle Du vilja forma några lämpliga satser ur handlingen till textbruk samt giva mig ordalydelsen av kungens påskrift? Vidare: kan Du finna åt mig tre eller fyra lämpliga ”ärenden” rörande vilka kungen kan diktera sitt beslut? Ett av dem bör måhända vara ett rätt så obetydligt ärende för att angiva att kungen hade intresse för förvaltningens detaljer. Samtliga böra vara av civil och kulturel art – ty hans intresse för krigsmakten lär ju inte behöva framhävas. Jag bleve Dig synnerligen tacksam om Du ville stå mig bi i dessa punkter!

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.

 

Major Hugo Uddgren (1876–1955) var krigshistoriker och utgav ett antal böcker bl.a. tillsammans Carl Grimberg Svenska krigarbragder, 1914. Uddgren fungerade som militärhistorisk expert vid AB Historisk Film i samband med Karl XII-filmen.


[1] Avser korrektur till det rikt illustrerade programblad (det lilla häftet) som utgavs med anledning av den högtidliga premiären på Karl XII-filmen, del I, den 28 januari 1925.

[2] Bokförläggare Lars Hökerberg (1884–1960) var till en början verkställande direktör för AB Historisk Film, en post som senare övergick till Herman Rasch.

[3] Clio – en av de nio muserna – personifikation av historien. Bergman tog allvarligt på sin uppgift att ge en korrekt bild av Karl XII och använde flera källor till sitt filmmanuskript. Som Johan af Sandeberg framhållit, hämtade han sitt stoff från Carl Grimbergs framställning av tiden i Svenska folkets underbara öden del IV och i dennes Kung Karl den unge hjälte från 1918. Bergman hade även läst Grimberg–Uddgren Svenska krigarbragder. Därtill hade han fängslats av Jöran Nordbergs Carl XII:tes historia från 1740 och studerade även Oswald Kuylenstiernas Karl XII:s död, som Herman Rasch lånade honom. Redan samma år som boken kom ut 1902 hade Bergman inköpt Harald Hjärnes biografi Karl XII.

[4] Triumviratet Hugo Uddgren, filmbolagets historiskt sakkunnige, Herman Rasch, dess ledande gestalt och John W. Brunius, filmens regissör.

Personer:

Brunius, John W. (25)
Clio, historiens musa (1)
Grimberg, Carl (4)
Hjärne, Harald (4)
Hökerberg, Lars (3)
Kuylenstierna, Oswald (1)
Nordberg, Jöran (2)
Rasch, Herman (38)
Sandeberg, Johan af (1)
Uddgren, Hugo E. (8)

Verk:

Karl XII, del 1, film (32)

Adressat:

Uddgren, Hugo E. (1)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA