Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


588. Herman Rasch

Skodsborg 20/1 XXV

Käre Herman!

Först och främst ber jag Dig till Fru Rasch framföra mitt hjärtligaste och förbindligaste tack för den vänliga inbjudan! Därnäst ber jag att få tacka Dig själv dels för samma inbjudan till Edert hem dels ock för Din synnerliga älskvärdhet att ställa platser vid fästföreställningen ej blott till mitt utan ock till mig närstående personers förfogande! Min hustru instämmer på det varmaste i detta tack! Återstår att till Din Fru och Dig rikta den obotfärdiges blyga förhoppning: Tagen ej illa upp att jag inte kommer till middagen! Under de sista femton åren har jag på grund av mitt nervösa temperament nödgats avstå från allt sällskapsliv undantagandes i mycket diminutiva former.[1] Och min ”obotfärdighet” har ju inte minskats med åren. Jag hoppas som sagdt att såväl Du som Fru Rasch skall ha överseende med denna en enstörings egenhet!

Men käre vän! Jag kan icke komma till Stockholm förrän tidigast på morgonen den 27. Scenariot[2] har givit mig mer att grubbla över än vad jag i förstone förutsåg. Det är nästan lättare att skriva historisk film utan källskrifter än med! Stoffets rikedom är sådan att sovringen kräver mycken eftertanke av dubbel art: filmatisk och historisk. Och detta att vid varje nytt uppslag nödgas gå till ”källorna” för att i någon mån lugna sitt ”historiska samvete”[3] – ja, det tar tid. Ej heller är det underligt att en stackars ”fisk” som jag midt upp i all denna ”militarism” allt som oftast ”stöter på patrull” – och följaktligen tvingas spana efter andra framkomstmöjligheter. Nog av: i skrivande stund står jag inför Fredrikssten-suiten, alltså den sista, och tror mig ha dess huvudlinjer klara i tanken. Men mindre än fyra dagar för dess utformande i detalj kan jag ej reservera vartill kommer en dag för korr-läsning och rättandet av smärre förbiseelser, som kanske icke betyda så mycket i och för sig men som vid läsningen kunna verka förvirrande och störande. Ja, där har Du alltså den situation i vilken jag befinner mig!

Uddgren[4] har just för en timma sedan försatt mig i bryderi (samtidigt som han meddelade några mycket värdefulla historiska upplysningar) genom att begära att jag skall sända honom manus eller del därav senast den 20. Hans brev är skrivet i går och jag fick det i kväll, den 20, kl. 1/2 7 en halvtimma efter poststängning. Emellertid vet jag ej ens, om jag i morgon kan sända honom något, ty dels är det mycket obehagligt att skicka ifrån sig ett ogenomsedt manus, dels antyder kanske den bestämda tidsfristen att han redan står på resande fot.

Ja, käre vän, här har jag något att grubbla över. Detta jordelivet är fullt med bekymmer och skulle de någon gång tryta, så har man fått förmågan att skaffa sig – –

Den 27 på morgonen kommer jag alltså till Stockholm och ringer då upp Dig för att få veta var och när Du vill att jag skall överlämna dels min värderade vän Nordberg[5] dels manus. Har Du några önskningar beträffande mig före vårt sammanträffande är Du kanske vänlig och slungar i väg ett tel eller ringer. Jag sitter troget vid min maskin undantagandes en timmes morgonvandring före tio och en aftondito mellan halv sju och åtta. Än en gång ber jag Dig till Din Fru framföra uttryck av min vördnad och tillgivenhet och var själv hjärtligen hälsad av

Din vän

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Herman Rasch hade inbjudit paret Bergman till en galamiddag med anledning av festföreställningen på Karl XII-filmen, del I, den 28/1 1925, men sin vana trogen avböjde Bergman med hänvisning till sin nervositet och människoskygghet.

[2] Gäller manus till andra delen av Karl XII-filmen.

[3] En skämtsam anspelning på uppdragsgivarnas engagemang för troheten mot de militärhistoriska fakta som gällde kungens olika krigiska operationer. Bergman hade enligt almanackan just avslutat skildringen av slaget vid Poltava och kalabaliken i Bender.

[4] Major Hugo Uddgren, filmbolagets militärhistoriskt sakkunnige. Se brev 587 till Hugo Uddgren den 17/1 1925.

[5] Jöran Nordberg, Carl XII:tes historia, 2 volymer, 1740 – ett lån från Rasch. Några scener som skämtsamt skildrar kosackhövdingen Mazepa är hämtade från detta verk.

Personer:

Nordberg, Jöran (2)
Rasch, Herman (38)
Uddgren, Hugo E. (8)

Verk:

Karl XII, del 1, film (32)
Karl XII, del 2, film (21)

Adressat:

Rasch, Herman (24)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA