603. Victor Sjöström Como den 31/3 XXV Jaså, din skojare! Tänk att samvetet verkligen slog dig så att du sände mig kartan! Det visar väl ändå bäst att det hos varje människa finns något godt. Om det än kan vara svårt att locka fram det. Dina kommentarer till den tråkiga kart-historien kunde ju nog kräva sina[1] kommentarer.[2] Men! En man, vars barn har vattkoppor och vars hustru bobbat sitt hår – den mannen skall man bemöta med ömhet, försåvidt man själv vill hoppas på en smula barmhärtighet här i livet. Alltså: Tack käre, snälle Victor för kartan! Det var verkligen så både vackert och duktigt av dig att sända den. Och till på köpet med flygpost! Tänk det skulle jag aldrig ha kunnat hitta på! Vidare lär du ha gjort en film: Han som fick örfilen[3] (skulle det vara en självbiografi? – Edith är ju en smula hetsig) och den lär ska ha gjort mr Seastrom till en mäkta stor potentat eller en så kallad stjärna av första ordningen. Ja min gubbe lille, skämt åt sido har det gladt mig mycket att se vad pressen – både den svenska och utländska – havt att säga om den filmen. Men hur länge ska man vänta på den? Sätt för tusan fart i försäljningsgubbarna. Finns det för en gångs skull något bra inom Amerikansk film så dröjer det en evighet innan det kommer till Europa under det att skiten kastas över oss grepvis. U.S.A. är en förträfflig gödselspridare. Och så låter du Edith gå och bobba sig. Hör du – skulle du händelsevis inte vara herre i ditt hus? Ja, ja, stackare dig. Hon är nog en ragata den där Edith. När hon skriver till Stina är det just inte annat än skäll och elakheter om mig. Och det är tacken för all den ice-cream-soda jag bjudit henne på! Men jag har måhända inte sagt henne mitt sista ord ännu. Hon – kan – vänta – sig – något. Här är allting ungefär som det alltid har varit. Jag har havt två film- och en teater-premiär.[4] Det har gått ej alltför illa. Karl XII (som jag knåpade hop i S.M.)[5] går nionde veckan på Palladium. Kalle Utter sex veckor i Stockholm. Swedenhielms 29 ggr i Stockholm och 20 [i] Göteborg samt köpt av det Kongelige och Björnson.[6] Fru Ingeborg sju uppl.[7] Men inte är det ju någon svikt på det hela, gubbe lilla. Nej ingalunda. Det är rätt trist. Rätt mycket trist. Den trevlige galningen Mojje[8] träffade jag härförleden i Berlin. Jag tycker om den skojaren fast han alltid lurar mig på pängar. Men det är kanske hans fluga. Han far till Amerika med manus av mig. Djärv karl. Jag vet en karl på den kontinenten som inte vågade taga så stor risk. Nåja, nåja, atlanten avkyler – kanske även Mojje. Hur är det nu med vattkopporna? Ha de kliat förskräckligt? Och hur har det gått ihop med Cajjes kia? Be Edith en smula sansat* och redigt giva oss en bild av familjens tillstånd – utan att späcka den med elakheter om mig, som ju verkligen inte hör dit. Och säg till hos vederbörande att jag vill se dina filmer. Där har du två önskemål. Lev väl. Din HjB Vet du vi undra väldigt, var du stoppar undan alla hm, hm, hm, du förstår vad jag menar: t-mb-t-lj-r? *Hon skriver förrästen förtjusande brev den där dumma tossan. Stina påstår att det är de roligaste brev hon läst ō de kvickaste. Nåja, Victor, kvinnfolk hänger ju alltid ihop, smickra varann. Fy tusan. [Handskrivet tillägg på sista sidan:] Hör du håller du reda på dina affärer? Vart jag kommer i Europa: Frankrike, Holland, Belgien, Tyskland, Danmark, Sv. Landsorten etc. går ”Eld ombord”.[9] [Handskrivet tillägg upp och ned vid ingressen:] Hälsa Edith att en ny Buick kostar i [S-m ?][10] 10.000 så kan hon på ett ungefär räkna ut vad de andra kosta. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. [1] Ordet sina tillfogat för hand med bläck. [2] Syftar på ett kamratligt gräl kring en bilkarta över Kalifornien som i brev från Sjöström den 20/2 1925 inleddes med orden: ”Äreskändare! Aldrig i livet har jag stulit någon karta från dig.” Sjöström trodde sig ha fått kartan av Stina Bergman, när paret lämnade USA. Nu återsänder han den omgående per ”LUFTPOST – MED DYRT POSTPORTO!!” [3] Victor Sjöström gjorde filmen He who gets slapped/Han som får örfilarna på eget manus. En bearbetning av den ryske författaren Leonid Andrejevs (1871–1919) pjäs med samma namn från 1915 [4] Syftar på de offentliga premiärerna på den första delen av Karl XII-filmen och Kalle Utter, som bägge ägde rum den 2 februari 1925 samt premiären på komedin Swedenhielms den 25 februari såväl på Dramaten som på Lorensbergsteatern i Göteborg. [5] S.M. avser Santa Monica, där Bergmans bodde under sin korta USA-vistelse året dessförinnan. [6] Rättigheterna till Swedenhielms hade köpts av Det kongelige Teater i Köpenhamn och av Bjørn Bjørnson, chef för Nationaltheatret i Oslo. [7] Åsyftar årets roman, Chefen fru Ingeborg, som skrevs efter Amerikaresan, till en början i S. Cloud nära Paris under tiden den 21/5 till den 2/7. Arbetet återupptogs på Segelholmen den 1 augusti och avslutades den 14 september 1924. Romanen hade vid den här tidpunkten nått upp till en sjunde upplaga – något som Bergman aldrig tidigare upplevt. [8] Filmregissören Mauritz ”Mojje” Stiller (1883–1928) som Bergman träffat den 1 mars 1925 på Hotel Esplanade i Berlin, där han lovat denne ett filmmanus. Detta skrevs enligt almanackan under perioden den 20/3–31/3 1925 och fick namnet ”En historia från Sicilien”. Det blev aldrig inspelat. [9] Bergmans och Sjöströms film från 1921–1922. Se skilda brev till Victor Sjöström från denna period bl.a. brev 432 den 19/10 1921, not 8. [10] Med största sannolikhet avses Stockholm. |
|