610. Hjalmar Söderberg

9 via S. Matteo in Arcetri, FIRENZE

7/5 XXV

Käre Hjalmar Söderberg! En afton i vintras råkade jag, rörd av starka drycker samt omgiven av sköna fruntimmer, falla för frestelsen att skvallra. Bl.a. skvallrade jag om Dig. Nu får jag bära följderna därav.

Tack för Ditt brev av den 4 dennes. Det är mig ytterst angenämt att få brev ifrån Dig, vad innehållet än må vara – men jag kan ej neka, att detta gjorde mig en smula kuslig till mods. Vilket är mitt eget fel. Ty vad har jag genom min tungas lösaktighet åstadkommit?

1) satt fiendskap mellan Dig och Bo Bergman, 2) satt fiendskap mellan Dig och mig, 3) satt fiendskap mellan Bo Bergman och mig. Om fru Blix^[1] och jag komma att avsky varann som pesten, vet jag ännu ej men finner det troligt.

Vad som ligger bakom denna historia är följande: Vid ett förberedande Bonnier-nämd-sammanträde i höstas yttrade K.-O.^[2] en önskan att samtliga medlemmar borde vara närvarande vid huvudsammanträdet, enär då tvänne (möjligen trenne?) av medlemmarna skulle avgå. Jag anförde att jag troligen skulle få förhinder varpå Bo Bergman yttrade (minns innehållet men ej ordalaget) att man troligen ej kunde hoppas på Din närvaro, då Du ogärna rubbade Dina cirklar. Som bevis härpå anförde B.B. att han vid tvänne besök i K-n sökt locka Dig ut på någon ”escapade” men att Du vägrat varför han ansåg det vara ännu mera utsiktslöst att försöka locka Dig till Stockholm. Att B.B. skulle ha varit mycket ledsen på Dig eller att Du skulle ha vägrat emottaga honom är någonting som fru Blix måste ha tillagt blott för att göra det lite svårare. Bo Bergmans yttrande gick endast ut på att visa att nämden sannolikt ej skulle få nöjet se Dig i Stockholm vid ifrågavarande tillfälle. Din förmodan att min fantasi skulle ha spelat mig något spratt och den redan av Dig tillbakavisade teorien att jag skulle ha pratat i elak avsikt lämnar jag obesvarade. Som vittnen, vilka kunna bestyrka min sanningsenlighet i detta stycke, åberopar jag hrr K.O.Bonnier, Tor Bonnier, S. Siwertz, A. Österling samt framförallt Bo Bergman.

Orsaken varför jag alldeles särskildt fäste mig vid Bo Bergmans yttrande – att Du ogärna ville bli störd – var den att jag för två år sedan gjorde ett besök i Ditt hem kl 9 e.m. Jag inser till fullo det oriktiga i mitt handlingssätt. Min hustru har upplyst mig därom. Vid mitt sammanträffande med fru Blix föll talet på Köpenhamn, Köpenhamn-svenskar och då förnämligast på Dig. Jag yttrade ungefär följande: Hj.S. tycker nog att jag är en fasligt obehaglig person – jag kom och störde honom kl.9 på kvällen. – Fru Blix: Det tror jag visst inte förargade honom. Jag: Jo, jag hörde av B.B. som ju dock hör till hans intima vänkrets, att han plågas av att bli störd. Vad ska han då ha tyckt om att en främling som jag gör visit på så olovlig tid!

Voilà tout.

Att och hur mycket ditt vänliga brev till mig i Amerika gladde mig har jag rätt så utförligt beskrivit i ett brev som Du emellertid ej tycks ha fått.

Om Du ej har något däremot, skulle jag vilja sända Ditt brev jämte kopia av detta mitt svar till Bo Bergman. Har jag åstadkommit en misshällighet så vill jag gärna stå för min del däri.

Jag ber dig framföra min vördsamma hälsning till Din hustru.

Din tillgivne

Hjalmar Bergman

[Handskrivet tillägg:] Ber Dig ursäkta att jag skriver till Dig på maskin men min handstil ägnar sig ej till förklaringar.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Göteborgs universitetsbibliotek.