618. Victor Sjöström

Segholmen den 18/8 XXV

Käre Victor! Hur kan det vara att du skrivit ett helt långt brev nästan utan skällsord? Skulle du ha uttömt hela ditt förråd över den stackars, stackars lilla Ediths bobbade huvud? Eller har silkespudlarna* fått det mesta? I varje fall hoppas jag att mina guddöttrar inte fått mer än vad dem rätteligen tillkommer, ty eljes blir det nog min plikt att ingripa och endera släpa dig inför domstolsskranket för att korrigera dina seder eller ock sända dig en låda whisky för att bättra ditt humör. (Det sista alternativet låter som och är tomt skryt – jag skulle aldrig i levande livet släppa ifrån mig en låda whisky, icke ens om jag därigenom kunde rädda töserna från en hårdhjärtad faders smiskidaskibus in stjärtibus – ja, så tarvlig blir en från början ädel själ genom spritens inverkan. Tänk på det, Victor, innan det blir för sent!)

Och nu till dina filmer! Vad är det för jäkla slarv att de aldrig komma hit? Nu har jag visserligen sett ”Han som fick örfilarna”^[1] annoncerad som ett av höstens stora program – men det är så dags det. Kanske komma båda på en gång och det kan då inte vara klok politik. Dessa mina sakkunniga funderingar styrker dig kanske i tron att jag blivit mr Lehr?^[2] O min käre idiot, så väl är det inte! Det är precis lika otroligt att Hjalmar Bergman blir mr Lehr som att mr Lehr blir Hjalmar Bergman. Och det vill inte säga så litet. Nej jag är och förblir en stackars fattig skribent som med möda släpar samman ett torftigt bröd åt sig själv, hustru, 1 airedalterrier, 1 pekinesare, 1 fosterdotter, 1 fosterson.^[3] Tänk på det när du vräker dig i din Packard eller då du med välbehag glufsar i dig äggen av tolv hönor, som sannolikt inte värpa.

Ovannämde fosterson – alias vår tyske pojke – har i år varit här hela sommaren d.v.s. mesta dels i Stockholm ty – gubevars – gentlemannen har FILMAT! Hos Karin Swanström^[4] i en film som jag skrivit för de Wahls räkning. Förrästen var han alls inte så tokig. Han har i vinter gått i Reinhardts elevskola och har dessutom – håll i dig – debuterat på Deutsches,^[5] visserligen som elev men i en riktig stor ROLL! Ja, man börjar bli gammal. Eller rättare: man

har hållit på en bra stund med den kära sysselsättningen. Med man menar jag då uteslutande

mig och inte dig. Ty du förblir givetvis evigt ung alldeles som de andra stora film-divorna. (Den sista satsen förråder för mig själv att mitt hjärta är bittert. Avunden är en last och dessutom en plågsam sjukdom.)

Vad nu Mojje^[6] beträffar så ska du inte ilsknas över hans obotfärdighet att inte låta höra av sig. Jag träffade honom ett par dagar före hans avresa och då var han så nervös och uppriven, att jag nästan blev rädd. Får han nu trassel i New York också så är väl frågan hur det går med hans nervsystem. Över huvud taget, käre Victor, skall du visa mera hovsamhet mot dina medmänniskor. Skulle gallan bli för ettrig, bör du uppsöka ett ödsligt ställe medförande de tolv hönsen (gärna i en korg ifall de inte skulle följa dig godvilligt) och inför detta auditorium skall du sedan utveckla ALLA dina åsikter om vissa personer (du vet bäst vilka). Jag tror nämligen att en enda höna – hur bräcklig denna varelse än må te sig för våra ögon – kan med bevarad sinnesro uppbära och uthärda minst lika många skällsord som stackars Mojje och stackars jag till samman. Tag därför emot den felande som en broder – nej förrästen, inte det heller för de kan vara för jäkliga – tag emot honom som en whisky-butelj, den där ingenting säger och dock genom sin blotta närvaro livar och styrker. Sela!

Vad våra framtidsplaner beträffar så kan jag nämna att man om vår framtid kan säga vad förr sades om Österrikes: den är dunkel aber sicher.^[7] Min sommar har varit dålig, jag har ingenting gjort och ingenting – följaktligen – förtjänat. Och eftersom man i denna den rättvisaste av världar får allt efter förtjänst får jag ingenting. Emellertid antar jag att vi snart nog draga söderut – hur långt får väl bero dels av filmatiska dels klimatiska omständigheter. Ingenting är dock vissare än att allting är ovisst. Så när som på döden.

Jaså att den där Edith blev så skraj för en liten jordbävning! Vad skulle då inte jag bli, när jag fick se ett porträtt av henne, bakifrån, i byxor, med bobbat hår! Varför ska den stackars gamla jordkraken behöva uppföra sig hyggligt, när unga fagra kvinnor tillåtas skövla Guds sköna natur eller med andra ord sig själva? Stäng in henne i hönshuset tills håret växt ut, byxorna fallit av och det hela hövsats till igen. Annars blir det bara flera jordbävningar! Vad mitt eget utseend[e] beträffar så blir det bättre dag för dag. Någon har nyligen kallat mig ”den svenska diktens svarta svan” och gripen och smickrad härav har jag satt mig före som ett ädelt mål att skaffa mig röd näbb. Ty detta djurs näbb har faktiskt en ovanligt vacker högröd färg. Dessutom tänker jag bli så fet som möjligt, vilket är det enklaste medlet att utan besvär hålla sig flytande. Drar jag så på mig svarta trikåer och lägger mig i spat härutanför, så är jag i det närmaste vad man påstår mig vara. Förtroende förpliktigar. Nåja, jag nämner detta egentligen blott för att påpeka att the old country har sina attractions för stormrika semesterfarande svensk-amerikaner. (25 c. person, är det för mycket? Nåja då säger vi 15, snåljobbar! Jag riktigt känner, hur det skälver i Victors portmoné.)

Och vad skall jag eljes kunna förtälja för nytt härifrån? Det Kongl. Husets hälsotillstånd är delvis tillfredsställande delvis ej fullt tillfredsställande. A.B. Svensk Filmindustri har på grund av sin livliga film-inspelnings-verksamhet nödgats upprätta sexton nya direktörsposter med en minimi-lön av 75 000 kr. Fotboll spelas men riksdagens båda kamrar äro guskepris inte samlade – det ena får jämna ut det andra. Antalet mord och förskingringar under sista halvåret har varit fullt tillfredsställande. Ranft^[8] har begärts i konkurs bara därför att han inte betalar sina skulder. (Det finns knölar.) Jag lär inte få Nobel-priset i år heller. (DET FINNS VERKLIGEN KNÖLAR!) K. Operan och Dramaten tros komma att gå med förlust under nästa spelår. (Detta rykte kan dock knappast tagas på allvar.) Gösta Ekman, Pauline, John och Palle Brunius, I. Hedquist, B. Ohlsson, I. Kåge, G. Ranft, Karl och Stina Hedberg, Linnea Hillberg, herr och fru Klintberg, Bergvall, Bryde m.fl.^[9] samt dessutom ett flertal av Dram. Teaterns elever säges hava mottagit utomordentligt fördelaktiga engagemangsanbud från Metro-Goldwyn. De flesta kontrakt torde vara undertecknade undantagandes elevernas. Dessa ha nämligen begärt betänketid då man ej velat tillförsäkra dem det minimi-gage av 20 000 d. utan vilket en ung talangfull man eller kvinna näppeligen kan existera. Envar vet ju att för verklig talang krävs i första hand pängar.

Ja mina barn och vänner, där har ni lite smått och godt från Sweden. Jo, det är sant – så har vi ju ett förfärligt pampigt kyrkomöte^[10] här. Förutom en massa skandinaviska, tyska, engelska, holländska, balkaniska etc biskopar och ärkebiskopar: Patriarken av Alexandria, ärkebiskopen av Nubien, metropoliten av Jerusalem, metropoliten av Syrien och ett dussin andra pa och me den ende som fattas för att göra församlingen verkligt lysande är

Patriarken av Segholmen

som härmed sänder er alla sin faderliga välsignelse. Salve!^[11]

*Den där Gade ^[12]måtte vara en farlig karl! Gör han alltid så där?^[13]

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.¨

---