622. Tor Bonnier SKODSBORG, villa Skodsborg den 8/10 XXV Kära Tor! Genom ditt brev till Stina fick jag den ledsamma underrrättelsen om resterande skatt. Skulle Ni – som du antyder – vilja förskottera beloppet, bleve jag ytterst tacksam. Man har nämligen denna sommar och höst ganska grundligt lurat mig på tvänne håll[1] och om jag också har tämligen grundadt hopp att få ut åtminstone en del av min fordran på det ena hållet, torde det dock ta ett par månader minst. Möjligen får jag någon slant från det kongelige, där premiär på Swedenhielms – efter vad teaterchefen sagt mig – antagligen går av stapeln omkring den tjugonde. Men teater är ju rena lotteriet, varför jag inte kan bygga mycket på det. Däremot hoppas jag kunna åstadkomma något lämpligt för B.V.T. och då skulle ju summan kunna tas in på den kanten. Har Ni krediterat mig något för mitt bidrag till julnumret?[2] Jag frågade Åke om det, men han har inte svarat. Stina har också, som vanligt något egenrådigt, tillskrivit dig rörande Karl XII.[3] Att göra någonting novellistiskt av filmen tror jag inte skulle löna sig. I fjol då filmens ”privat-historia” ännu var mig något så när färsk, skulle jag kanske ha fått något ut av den, men nu skulle det sannolikt bli rena smörjan till båtnad varken för förlaget eller mig. Stina gjorde väl förslaget i harmen över det sätt på vilket Brunius[4] förfuskat filmen, åtminstone dess början, och hoppades på en Ehrenrettung[5] genom publicering av manus men då som du mycket riktigt säger ingen skulle läsa detta opus bleve ock effekten ingen. Så snart planerna rörande B.V.T.-saken stadgat sig, ska jag sända dig en resumé, så får vi ju se vad du tycker. Vill du meddela mig, huruvida skatt-historien kan ordnas på ovannämda sätt? Vi vet för närvarande inte riktigt vart vi ska ta vägen eller hur vi ska ordna det för oss. Stina vill gärna vara här vid premiären.[6] Jag är lie glad eller snarare något mindre glad åt det. Känner jag danskarna rätt, så lär de inte visa ett svenskt stycke någon större gästvänlighet. Emellertid lär rollbesättningen vara god, Reymert som Swedenhielm och Neijendamm som Boman. Kanske kan det hjälpa. Hälsningar![7] Tuus[8] Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Kostnaderna för Karl XII-filmen hade blivit så höga, att AB Historisk Film fått svårigheter att betala Bergman hela det uppgjorda honoraret. Vad som i övrigt avses med på tvänne håll är oklart. [2] Novellen ”Två unga och en gammal” var införd i Bonniers Veckotidnings julnummer, nr 52, 1925 och försedd med teckningar av konstnären och bokillustratören Bertil Lybeck (1887–1945). Bokförläggare Åke Bonnier var tidskriftens redaktör. [3] Stina Bergman hade i brev till Tor Bonnier den 4/10 1925 föreslagit att Bonniers skulle ”trycka Carl XII-manusen, som verkligen äro synnerligen underhållande och enastående lektyr”. Hon hade blivit mycket upprörd under förhandsvisningen av andra delen av filmen. John W. Brunius och Ivar Johansson (se not 4) hade nämligen självsvåldigt överarbetat och gjort strykningar i Bergmans ursprungliga filmmanus. Tor Bonnier ställde sig positiv till att ge ut stoffet, dock med det kravet att det skulle ske ”i novellform”. Det är detta förslag Bergman avböjer i brevet. Skriften Karl XII. Ett skådespel för filmen av Hjalmar Bergman utkom dock anonymt på Hallmans tryckeri 1925, rikt illustrerad med fotografiska rollporträtt och scenbilder från första delen av filmen, sannolikt skriven av Hjalmar Bergman. [4] John W. Brunius som regissör och Ivar Johansson som filmklippare och manusbearbetare spelade in Karl XII-filmen. [5] ty., upprättelse. [6] Den danska premiären på Swedenhielms ägde rum på Det kongelige Teater den 24/10 1925 med de kända skådespelarna Poul Reumert (1883–1968) i titelrollen och Sigrid Neiiendam (1868–1955) som Marta Boman. [7] Ordet är handskrivet. [8] lat., Din. |
|