Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


639. Augusta Lindberg

MERAN, Grabmayrstrasse 23 den 12/12 [1925]

Kära Augusta![1] Här kommer jag och ber om en stor tjänst. Saken är den att vår pantbankshyra förfaller till betalning som Stina tror den första jan. men möjligen några dagar tidigare. Nu är det rätt svårt att klara upp den saken skriftligen och på så här långt håll ty dels är saken lite invecklad, dels är Josefsson föreståndaren, mycket invecklad. Våra möbler äro dels inhyrda, dels pantsatta. Årshyran belöper sig på 162 kr. och är alltid densamma. Panträntan för ett år är 66 kr men kan variera något. Slutsumman har emellertid de sista åren varit 228 kr. Nu är det så att hyran utan vidare får betalas i förskott men att räntan skall betalas i efterskott och kvartalsvis. Att herr Josefsson en gång i ett svagt ögonblick lät förmå sig till något så formvidrigt som att ta räntan i förskott och för ett helt år, kväljer honom gränslöst varje gång detta skall upprepas. Man måste därför tala mildt och bedjande till mannen. Och det är just på Augustas tjusningsförmåga och illslughet jag räknar, när jag nu ber Augusta göra följande: Från min syster Friesendorff i Örebro anländer om någon dag efter mottagandet av detta 200 kr. i postanvisning. (Jag har nämligen sändt henne en större p.r.växel för att hon ska klara en del åt mig i Ö. och återstående 200 ska hon alltså sända Augusta.) Vidare sänder jag samtidigt härmed i rek. ytterligare 100 – antingen i svenska pängar, som jag hoppas ha liggande på posten här eller ock i italienska enligt dagskurs. Sedan dessa båda poster anländt, tag då – o svärmoder! – en bil, kör till Ditt postkontor, där Du uttager pluringarna, befall din chauffeur att köra till BRÄNNKYRKOGATAN 50, Stockholms Stads Pantlånekontor, anhåll att få tala med föreståndaren herr Josefsson, le hult emot honom och avgiv Dina personalia samt Din intima förbindelse med herr & fru Bergman, framför Ditt ärende: att betala hyra för 1926 med 162 kr. samt pantränta för samma tid med – som Du tror – 66. Nu börjar karlen vråla och slita sitt hår men Du ler alltmera förföriskt. Så frågar han efter pantkvittot och då säger Du att det hänger på en spik i lokalen bredvid kassapulpeten. Finner han nu detta kvitto så lugnar han sig i regel och mottar pluringarna under frammorrande av diverse betraktelser över folk, som inte tror att han har annat att tänka på än deras kvitton. Det nya kvittot* hängs upp på spiken och Du avlägsnar Dig lätt om hjärtat och stormförtjust att vara av med den snöda mammon.

Emellertid – nu står Du på gatan och märker med vemod att Du alltjämt har kvar 72 eller låt oss för jämnhetens skull säga 70. Vad göra? Du befinner Dig på Brännkyrkogatan. Ingenting kan vara lämpligare än att bila upp till nittiofemman och inköpa 4 liter Brattens Tre stjärnor (Inte brännvin! Cognac). De kosta 7,25 eller 7,50 per styck, alltså 30 lock. Återstår 40. Av dessa lägger Du 15 åtsido för att senare inköpa en krans eller annan prydnad, som Du vid julbesöket skall lägga på graven med en hälsning från dotter och måg.

Nu bilar Du hem och sedan Du betalt chaufeuren 5 a 6 krischor finner Du med ängslan att Du alltjämt har ett lite Nobel-pris kvar i Din portmoné. Men hav tröst och lyssna till Din svärsons röst! Sedan Du avsatt en del av medlen för Din ålderdom (ack den undgå vi ej – med mindre än att vi ta cyankalium eller bli film-författare!) sedan Du gjort detta tar Du återstoden i näven och kastar Dig beslutsamt i nöjenas virvel, du äter bakelser, Du dricker champagne, Du köper juveler och pälsverk, Du ger fäster för Dina vänner på Hasselbacken, Du köper Dig en bil med snitsig chauffeur och betjänt, Du låter presentera Dig vid hovet – korteligen, Du som hittills fört en dygdig vandel nedsjunker nu i djävulen, världen och ditt eget kött! Men var lugn! Du kommer att stiga upp igen! De medel som en tacksam svärson ställt till Ditt fria förfogande taga dock en gång slut. Och då blir Du så dygdig igen, ack så dygdig –

Alltså, högt ärade Svärmor, vill Ni göra mig denna tjänst? I förhoppning därom sänder jag 100 kr. direkt och 200 per Örebro.

Hej och sov godt!

HjB

*Du ska ej ha kvitto på panträntan ō troligen ej på hyran heller.[2]

 [Handskrivet tillägg på kanten av sista sidan:] Skulle mina siffror ej stämma så var god underrätta omgående.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.


[1] Brevet vittnar om den charmfulla lekfullhet som Bergman kunde utveckla även inför personer som han vid den här tiden hade en ganska hatisk inställning till – som t.ex.svärmodern Augusta Lindberg. I detta fall återknöt han till den lätta umgängeston han utvecklat gentemot henne under ungdomsåren på 00-talet. Två och en halv månad senare grälade de i Meran dagen lång. I almanackan för den 4 mars 1926 står: ”kom Augusta”, och för de följande dagarna enbart ordet: ”Grälade”. Den 9 mars når konflikten sin kulmen med anteckningen: ”lämnade våningen kl 6. Tog in på Meran-Hof”. Det hela avrundas den 13 mars: ”Sökte upp Augusta. Allt bra.” I brev till svågern Tor Bonnier får denna uppgörelse med deras gemensamma svärmoder dock en besk kommentar.
Se brev 660 till Tor Bonnier den 15/3 1926, not 5.

[2] Asterisktexten är handskriven.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Tor (348)
Friesendorff, Ester von, Tova (11)
Lindberg, Augusta (97)

Adressat:

Lindberg, Augusta (36)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA