654. Karl Otto Bonnier

Meran den 4/2 XXVI

Bokförläggaren

Herr KARL-OTTO BONNIER

Stockholm.

Käre Karl-Otto! Härmed mitt hjärtligaste tack för hälsning och check! Kvitto närslutes.

Vi författare ha tyvärr ett stundom ej alldeles obefogadt rykte om oss att vara något slarviga i pänningsaker. Troligen bli vi i detta hänseende ej bättre, ifall vi föra ett vagabondartadt liv. Denna trista betraktelse här[r]ör av en plötslig minnesexplosion som reket från Albert Bonnier framkallade. Jag har glömt att betala min års-ränta, stor kr. 50.-, som borde ha erlagts i december! Härigenom har jag för alltid förverkat fröken Cavallins^[1] aktning – och hon har dock en gång berömt mig för ordentlighet! Firmans Chef har dock kanske ej ännu brutit staven över mig^[2] och jag skyndar att frambära mina livligaste ursäkter! Men jag vore ej författare om jag inte i samma andedrag framförde en blyg anhållan om uppskov d.v.s. – kan saken få ordnas så att beloppet avdrages från mars-ransonen? Det vore i så fall väldigt hyggligt och i sanning att löna ondt med godt.

Från Tor ha vi havt ett brev, redan vid dess framkomst tämligen ålderstiget, skrivet i Assouan den 29/12. Några nyheter utöver vad Ni själva redan vet, torde det alltså ej innehålla. Emellertid ger Tor en schwungig, livfull skildring av resan, som ju i alla händelser tycks ha skänkt honom åtskilligt av intresse. Däremot tycks han inte vara vidare pigg på resans senare del och framkastar att han på vårsidan kanske dyker upp i Italien.

Mot slutet av brevet skriver han ock några rader om sitt förhållande till Greta och här lyser nog alltjämt rätt mycken bitterhet fram.^[3] Jag svarade omgående – ifall man kan tala om omgående med den här postgången – och sände honom några ”förnuftets ord”, ehuru jag känner värdet av utomståendes ”förnuft” i fall som detta. Emellertid fanns i brevet en passus som ej fick stå omotsagd: du och Stina dömer mig naturligtvis. Kanske har det någon betydelse för honom att upprätthålla förbindelse med ett par personer, som samtidigt de stå Greta nära bibehållit full opartiskhet.^[4]

Ändtligen har den månadslånga vinterknäppen här tinat i slask och sol. Vi räkna med vår. I Meran stanna vi antagligen till den 10/3 – sedan vidtager åter vagabonderiet på hittills obestämda stråkvägar. Framför, käre Karl-Otto till Moster Lisen^[5] våra varmaste hälsningar och mottag dem själv, genom

Din tillgivne och tacksamme

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.