Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


654. Karl Otto Bonnier

Meran den 4/2 XXVI

Bokförläggaren

Herr KARL-OTTO BONNIER

Stockholm.

Käre Karl-Otto! Härmed mitt hjärtligaste tack för hälsning och check! Kvitto närslutes.

Vi författare ha tyvärr ett stundom ej alldeles obefogadt rykte om oss att vara något slarviga i pänningsaker. Troligen bli vi i detta hänseende ej bättre, ifall vi föra ett vagabondartadt liv. Denna trista betraktelse här[r]ör av en plötslig minnesexplosion som reket från Albert Bonnier framkallade. Jag har glömt att betala min års-ränta, stor kr. 50.-, som borde ha erlagts i december! Härigenom har jag för alltid förverkat fröken Cavallins[1] aktning – och hon har dock en gång berömt mig för ordentlighet! Firmans Chef har dock kanske ej ännu brutit staven över mig[2] och jag skyndar att frambära mina livligaste ursäkter! Men jag vore ej författare om jag inte i samma andedrag framförde en blyg anhållan om uppskov d.v.s. – kan saken få ordnas så att beloppet avdrages från mars-ransonen? Det vore i så fall väldigt hyggligt och i sanning att löna ondt med godt.

Från Tor ha vi havt ett brev, redan vid dess framkomst tämligen ålderstiget, skrivet i Assouan den 29/12. Några nyheter utöver vad Ni själva redan vet, torde det alltså ej innehålla. Emellertid ger Tor en schwungig, livfull skildring av resan, som ju i alla händelser tycks ha skänkt honom åtskilligt av intresse. Däremot tycks han inte vara vidare pigg på resans senare del och framkastar att han på vårsidan kanske dyker upp i Italien.

Mot slutet av brevet skriver han ock några rader om sitt förhållande till Greta och här lyser nog alltjämt rätt mycken bitterhet fram.[3] Jag svarade omgående – ifall man kan tala om omgående med den här postgången – och sände honom några ”förnuftets ord”, ehuru jag känner värdet av utomståendes ”förnuft” i fall som detta. Emellertid fanns i brevet en passus som ej fick stå omotsagd: du och Stina dömer mig naturligtvis. Kanske har det någon betydelse för honom att upprätthålla förbindelse med ett par personer, som samtidigt de stå Greta nära bibehållit full opartiskhet.[4]

Ändtligen har den månadslånga vinterknäppen här tinat i slask och sol. Vi räkna med vår. I Meran stanna vi antagligen till den 10/3 – sedan vidtager åter vagabonderiet på hittills obestämda stråkvägar. Framför, käre Karl-Otto till Moster Lisen[5] våra varmaste hälsningar och mottag dem själv, genom

Din tillgivne och tacksamme

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.


[1] Fröken Anna Cavallin, huvudkassör vid Bonniers förlag 1914–1930.

[2] att bryta staven över någon – bevingat uttryck som avser ett kraftigt fördömande av någon. Uttrycket går tillbaka på en gammal juridisk sed, som gick ut på att domaren efter att ha uttalat en dödsdom bröt domarstaven över den dömde.

[3] Äktenskapet mellan Tor och Greta Bonnier, Stina Bergmans äldsta syster, befann sig vid denna tid i kris, som ledde till skilsmässa.

[4] Se brev 650 till Tor Bonnier den 17/1 1926.

[5] Moster kunde användas som tilltalsord även till personer utanför den trängre familjekretsen.

Personer:

Bergman, Stina (287)
Bonnier, Greta (77)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Lisen (31)
Bonnier, Tor (348)
Cavallin, Anna (4)

Adressat:

Bonnier, Karl Otto (34)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA