695. Tor Bonnier

[Berlin ca 17–18/10 1926]^[1]

Kära du, i dag får du visst två brev från mig, vilket onekligen är något för mycket av det goda. Det första skrevs emellertid sista dagen på hotellet och givetvis passade det lilla sattyget på att smyga sig in i packningen – först nu har jag lyckats locka fram det.^[2]

Tack för brev av den 14 samt idag ett par rader plus kontrakt som samtidigt härmed återsändes. Likaså går i dag sista korr-arken.^[3] Tyvärr är det inte lätt att stryka i korr!! Man kommer ofta till ställen där man gärna skulle vilja gå fram med pennan men vågar ej av fruktan att riva upp hela väven och göra den obegriplig. Men naturligtvis har jag påtat och klippt efter bästa förmåga.

Beträffande den ryska affären,^[4] så har den väl inte stor praktisk betydelse. Men vill du sköta den så som du finner bäst blir jag dig givetvis tacksam.

Jag hoppas Abbe klarat sin katarr. ^[5] Jag och grabben här gå omkring och kvarka som två gamla kampar. Hör hösten till. Förrästen trivs vi tillsvidare bra i våningen. Undantagandes att grabben hemkommer kl 2 och envisas att väcka mig för att omsorgsfullt beskriva dagens inspelningar. Men sånt är småsaker. Värre är att han i kväll ska ha två wunderschöne und prominente schauspilerinnen^[6] på te. Gu ske pris att våningen är stor och Berlin än större! Den 23 reser grabben bort antagligen på en månad. Det oroar mig inte – snarare tvärtom. Hela tillställningen är ju blott ett trappsteg upp mot den absoluta ensamheten. Om jag nu överhuvudtaget blir ensam. Jag är ju två. Och vet du, Tor, aldrig har jag det angenämare än då jag går i en tom våning eller på en tom gata och ”håller dialog”. För oss själva. Det är ju i alla fall ingen annan som begriper, vad vi mumla.

Du säger, att du misstänkes för något nytt djävulskap gentemot Pelle. Jag vet givetvis ingenting därom. Men jag måste säga att jag i de kretsar, i vilka jag tills nyligt umgicks, aldrig hörde dig framställas som någon speciell förföljare av Pelle.^[7] (Jo kanske under den upprörda film-tiden. Då Greta efter uppvisningen av Anna-Clara^[8] sa till mig: Nog vet jag vem som skulle fara till Hollywood! – En liten extra vänlighet till mig som – tyvärr! – redan hade Amerika-biljetten på fickan!) Som sagt – jag hörde ingenting i den stilen, men naturligtvis kan det vara möjligt att man inte önskade diskutera saken med mig.

Så var det visst ingenting annat i dag. Jo, om ditt jobb skulle föra dig till Berlin – vilket visst stundom händer – så anhåller jag vördsamt att min herre behagade göra mig ett besök. Du ska få mat och dryck a la junggeselle.^[9] Samt ett vänligt bemötande. Mer kan fan ta mig fan inte en fattig fan bjuda på. Hälsa Abbe.

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.