701. Tor Bonnier Berlin 27/10 XXVI[1] Tor, du har dock både sekreterare och skrivmaskin – skulle du inte vilja säga mig, varför jag inte återfår min Jesus-novell?[2] Det är min rätt och jag kräver den.[3] Dessutom ber jag dig om följande väntjänster: att dina fröknar sända mig författareföreningens tidskrift försåvidt den innehåller bidrag av mig (jag tror den heter Vintergatan)* samt Åhlén & Åkerlunds jultidning under samma förutsättning. (Mitt bidrag skulle heta ”O Libanons Cedrar!”)[4] Vidare ligger jag nu i underhandlingar med Fischers och Ruetten & Loening[5] beträffande tyska upplagor. Kommer det någonting därav så måste jag sannolikt besvära dig med ytterligare väntjänster. Vad mig själv beträffar – ifall det nu intresserar dig – så kan jag säga att jag börjar komma ett lite stycke upp över lidandet. Det är alltså möjligt – ehuru ännu ej säkert – att tattarföljet[6] inte lyckats mörda mig. Vi få se. Werner for häromdagen. Jag var mycket rädd för den absoluta ensamheten som därav skulle bliva en följd. Vad händer mig? Jag har aldrig njutit av något så som av dessa tysta dagar och nätter! Men jag har fått ett klaff-fel förbundet med andnöd och det plågar mig så tillvida att jag har svårt att ligga. Nu Tor – tänk på att du har sekreterare och skrivmaskin. Din HjB *Bidraget heter E går ombord [7] Kära du – ytterligare väntjänster! Du får väl säga nej när det blir för mycket. Fischers svärson doktor Behrman – tror jag karln hette – ringde mig och bad om Markurells (alltså ett ex.) Jag finner det bättre att låta det gå genom C. D. Marcus[8] som genast kan ge en tysk synops. Dessutom kommer han – Marcus – att hålla några föreläsningar över mig om några veckor och jag bleve er tacksam ifall ni ville sända honom: Markurells, Vävaren i Bagdad, Farmor. Vill Ni göra det? Som sagdt – blir Ni förbannade så är det ju bara att låta mig veta det. Käre Tor, läs detta arket först.[9] Och tack för ditt brev av den 26 som jag just nyss fick och som i viss mån undergräver det pathos på vilket ark två är bygdt. (D.v.s. det finns i ark två några sakliga anhållanden som jag ber dig taga i gunstigt övervägande.) Tack för Bööks.[10] Jag hade dock redan fått den genom Fischers. Nå, den gör väl egentligen varken från eller till. Möjligen en smula cigarettreklam. Som plus. Eljes tycker jag att han verkar grav-dekoratör. Med dåliga nerver. Skyndar fram och lägger en blomma på mullen. Blir förskräckt. Tar bort rosen för att lägga där en tistel, blir åter förskräckt och prövar med törne – Kära du, med mina ögon, som i sextio timmar saknat sömn, genomläser jag än en gång ditt brev och finner på slutet ett tillstånd att sända ditt brev till min f.d. fru.[11] Därav blir givetvis intet. Det var en ren dumhet. Du vet, att om man blir trampad på sin bästa liktorn så skriker man till. Obehärskadt. Lyckligtvis finns det liktornsoperatörer. Ditt brev kommer alltså ej att användas som ben i denna eftermåltidskastning. Vågade jag för en gångs skull lita på min goda vilja, skulle jag säga att kastningen är slut. Åtminstone från min sida. Tor! Affärsman! Kan du inte skaffa mig och dig någon inkomst på tombuteljer?* Där ett rop från din HjB *här finns nämligen några i min våning.[12] [Handskrivet tillägg längst ned på första sidan:] Jo Tor, Fischers begärde ock Jonas och Helen ”in bogen”.[13] Vill ni sända dem? Jag talade med Fs svärson men boken skulle sändas till dokt. Kayser Fischer Bühaustrasse [?] 90. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Skrivet på papper med hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Orts- och datumangivelsen är handskriven [2] Novellen ”Jesus, dörrtappen och den skriftlärde” som Bonniers Veckotidning hade refuserat. Se brev 693 till Tor Bonnier den 14/10 1926, not 4. Tor Bonnier meddelar i brev den 2/11 1926 att han kontrollerat med Stina Bergman att hon sänt maken den begärda novellen. [3] Ovanför brevtexten har Bergman för hand infört en stor tvåa. [4] Denna novell kom att tryckas i Julstämning 1926. [5] Tyska bokförlag. Se brev 760 till Karl Otto Bonnier den 8/6 1927. [6] Avser familjen Lindberg. [7] Asterisktexten är handskriven i brevkanten. Den novell som avses är ”En prins går ombord”, som trycktes i Vintergatan 1926. [8] Carl David Marcus, docent i nyare nordisk litteratur vid Berlins universitet. Se brev 608 till Tor Bonnier den 5/5 1925, not 3. [9] Ovanför brevtexten har Bergman för hand infört en stor etta. [10] Avser Bööks stora essä som publicerades i Svenska Dagbladet i två delar den 25 och 26/10 1926. Tor Bonnier hade i brev den 26/10 1926 kommenterat vad han kallar ”Bööks diagnos”. Se brev 700 till Fredrik Böök den 27/10 1926, not 2. [11] Se brev 693 till Tor Bonnier den 14/10 1926, not 2. [12] Denna indirekta antisemitiska anspelning besvarades av Tor Bonnier i brev den 2/11 1926: ”Tombuteljer frågar du. Gamla kläder det kan jag väl efter så många hundra års nedärvd vana kursa bort, men tombuteljer det får du allt vända dig till någon annan german om.” [13] in bogen, ty., i ark. |
|