717. Tor Bonnier [Berlin 25–26/11 1926][1] Tusen tack, käre du, för brev. Då jag reste, mämde du att jag ännu hade ett tillgodo-havande hos Er utöver de 8000 som insattes på resekr. Om jag inte missminner mig, nämde du cirka 7. Som jag då sa dig och som jag förut sagt – uttryckligen – Stina har hon att av dessa medel och så länge det alls finnes medel (där intet finnes har kejsaren förlorat sin rätt) taga vad hon behöver för sig personligen.[2] Men du förstår – det kan t.ex. (exemplet är godtyckligt valdt) det kan hända att Selma Appelgren kommer till henne och säger: Kalle behöver 500 för att göra det och det, skulle inte frun som är så SNÄLL vilja låna honom det? – Dylika poster, förstår du, vill jag ju hälst undvika. Nu inser jag tillfullo det omöjliga för fröken Cavallin[3] och än mer för dig att kontrollera vart pängar ev. gå. Men en utbetalning till annan person[4] kan ni dock förhindra. Därför mitt brev. Däremot står givetvis vad som kan stå till mitt förfogande även till hennes FÖR PERSONLIGT BRUK. Det har jag sagt och jag tycker inte att jag behöver upprepa det.[5] Los Angeles? Ja vet du, det kunde nog locka. Inte minst för klimatets skull. Det berlinska slår mig omkull då och då så att jag ligger som en stupad kamp och flämtar. Förrästen är det ofta si och så med min nattro. I förrgår t.ex. tog jag två av Reumerts[6] luminol-tabletter – en halv bör man ta enligt hans föreskrift – och sa till mig själv: nu sover du från 9 till 9! Godt – klockan hal[v] tolv bultar pojken med båda händer på dörren och skriker: Upp herr Bergman, så ska jag koka er godt kaffe (det kan han nämligen – är inte umsonst[7] från Guatemala) och dessutom har jag två flickor med mig. (filmjäntor förståss) Så tänkte jag: ligger jag kvar, förargar jag mig bara över deras fåniga flabb, bättre gå ut och vara allvarlig. Och si – genom ett energiskt gäspande fick jag ut töserna vid halv två tiden. Rullade i säng med luminol i ögonlocken. Väcktes klockan fem av ett ilsket tel-ring och en herre som med befallande röst yttrade: herr Bergman skall vara i Friedrich 74 kl tolv (!!!!). Sa jag: Vad i djävulens namn menar ni med att ringa kl 5 och säga att jag ska komma kl 12? – Svarar han: Jo herrarna har just slutat sin sitzung[8] och ska fortsätta den kl 12 och då ville de att herr B skulle vara med och därför tänkte jag – Godt, så tumlar jag i säng, slåendes huvudet mot alla väggar och skärande fötterna på de glas, jäntorna krossat. Klockan sex (!) väckes jag av tel från Fox som underrättar att pojken ska hämtas kl 1/2 8. Så vet jag att jag inte kommer till ro förrän jag fått i väg pojken med otrolig möda – genom att att ömsevis dra honom i håret och fötterna. Får sen stå en kvart och resonera bolsjevism* med film-chåffören – för att han inte ska gå up i limningen av ilska – och ändtligegen bortemot nio kommer pigan och frågar om jag vill ha löskokta ägg. Nåja, guskepris, så svårt är det ju inte alltid. Det värsta var i alla händelser luminolen som fylde mina ögon och som jag inte fick sova ut. I dag har jag stängt telefon. Ja vad det vore roligt om boken kunde gå! G.H.s rec.[9] har jag sett. Rätt bra men som seller dock ingenting vidare. Emellertid tog Ni bra vara på den i annons. Kommer du aldrig hit? Jag tycker att du förritiden kufflade[10] till Berlin en gång var fjortonde dag. Är det min närvaro som stör dig? Hur har du det[11] förrästen? Din HjB Jag läser flitigt i pris-böckerna,[12] men har uppriktigt sagt ännu ej funnit något särskildt anmärkningsvärdt. Likvisst är jag fast och orubblig[t] besluten att ”inkomma med en skrivelse”. Känner du en yngre poet vid namn Edfelt, Upsala?[13] Han har sändt mig sex dikter, tre publicerade i B.V.T., tre i något upsalienskt studentblad. Några av dem voro i mitt tycke bra. Om jag ej tar fel, känner Selander[14] honom. Du kunde ju höra efter och om du så lämpligt funne placera honom på någon kant. Sex dikter ger mig ju inte rätt att föreslå honom men får jag dessutom ett gynsamt uttalande av S. står jag gärna som förslagsställare. *apropos så har [Moscou?][15] sändt mig en kollossal packe böcker. Begriper inte en bokstav. Jag kommer säkert att skriver något för BV.T i stil med ”Flickan”[16] ehuru dock olika. Och ganska snart.[17] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Den 23/11 svarar Tor Bonnier på Bergmans brev 716 av den 19/11 1926. Det nu aktuella brevet bör ha tillkommit någon gång omkring den 25–26/11, eftersom Tor Bonnier i sin tur svarar på detta redan den 30/11 1926. [2] Samtliga understrykningar/kursiveringar i brevet är gjorda för hand. Brevet kännetecknas av Bergmans trötthet. Ord upprepas och handstilen i tilläggen är vinglig och svårtydd. [3] Anna Cavallin förlagets huvudkassörska. [4] Åsyftar underförstått den av Bergman vid det här laget avskydda svärmodern Augusta Lindberg. [5] I svarsbrev den 30/11 1926 förklarar Tor Bonnier, att han i och för sig förstår syftet med Bergmans förhållningsorder, men avböjer det av bokföringsmässiga skäl – ”då jag icke kan kontrollera om hennes [Stina Bergmans] uttag gå till personligt bruk för henne eller ej”. [6] Den danske skådespelaren Poul Reumert. [7] umsonst, ty., i konstellation nicht umsonst, inte för inte. [8] sitzung ty., sammanträde. [9] Henning Söderhjelms recension av Jonas och Helen var införd i Göteborgs Handels- och Sjöftarts-Tidning den 16/11 1926. Söderhjelm var genomgående positiv om än inte lyrisk över boken. ”Det är vid förälskelsens olika faser författaren lagt mera vikt än vid sammanhanget i handlingen. Läsaren bryr sig heller knappast om att undra över den gode Jonas’ föga sannolika metamorfoser eller över allt annat som är en smula osannolikt. Han låter sig ryckas med av den starka känsla, som här liksom alltid bubblar fram i Hjalmar Bergmans berättelser, han följer över stock och sten, emellanåt litet missnöjd och protesterande, men sedan åter glad och tacksam för de pärlor av träffsäker observation eller av levande skildringskonst, som ligga litet vårdslöst utströdda på vägen.” [10] kuffla, dial. ord för springa, återfinns i romanen Vi Bookar, Krokar och Rothar, där det heter. ”Ut och spring, Julius lille, ut och kuffla! Det är min metod.” [11] det tillskrivet för hand ovanför raden. [12] Bergman tillhörde Bonniers stipendienämnd och Tor Bonnier hade sänt honom ett antal aktuella författarskap. [13] Den unge lyrikern Johannes Edfelt som Bergman nyligen av en slump träffat på restaurang Gillet i Uppsala. Se brev 692 till Johannes Edfelt den 12/10 1926. På detta förslag svarar Tor Bonnier den 30/11 1926: ”Beträffande Edfelt, känner jag väl till honom. Det är kanske en begåvad karl, men väl ändå för ny för att ännu få ett stipendium. Nämnden brukar ju hålla på att en stipendiat skall ha givit ut två böcker.” [14] Lyrikern Sten Selander (1891–1957). [15] Se brev 691 till Tor Bonnier den 11/10 1926. [16] Flickan i frack som 1925 gick som följetong i Bonniers Veckotidning, årg. 2, nr 10, 11, 13 och 15–17. [17] Asterisktexten är handskriven. |
|