725. Tor BonnierBerlin 5/12 [1926][1] Käre Tor, häromdagen skrev jag ett längre brev till dig, vilket genast bortkom. Nå det var ju kanske närmast tur för dig, ehuruväl det icke innehöll något av de i min senare brevproduktion kanske alltför ofta upprepade hysteriska utbrotten utan endast några sakliga frågor avfattade i urban ton. Nu gitter jag inte upprepa dem allrahälst de ha fallit mig ur minnet. (Jo! Ditt förslag rörande Lankan[2] kommer jag att varmt understödja i den lilla skrivelse jag inom kort insänder till dig eller nämnden.) Det var en av de punkter jag berörde i brevet. Nu skriver jag till dig för att be dig – ovanligt nog – göra mig en tjänst. Jag skulle nämligen sända Stina närslutna check plus hundra kronor. Bor hon emellertid på landet – vilket jag ej vet men skriver till henne under den adressen – så vållar det henne givetvis svårighet att utbekomma beloppet. Det vore alltså hyggligt av dig att låta uttaga beloppet på p.r.v. samt jämte de hundra kronorna tillställa dem Stina i p.anvisning eller på annat lämpligt sätt. Tackar dig på förhand. Greta[3] har varit snäll och släpat hit min gamla päls och i gengäld bjöd jag henne på en lunch i Bristol, som jag hoppas var god. Att det pratades mycket och om vad kan du gissa dig till – men det blev nog ganska litet sagdt. Jag hoppas ditt örondjävulskap givit vika!![4] Din HjB [Handskrivet tillägg:] Rörande pängarna vet Stina besked så det är endast att sända dem. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Orts- och datumangivelsen är handskriven. [2] Litteratur- och kulturskribenten John Landquist (1881–1974). I brev den 30/11 1926 hade Tor Bonnier föreslagit denne till ett större stipendium. ”Det faller visserligen utanför kutymen, hittills har uteslutande skönlitterära författare fått stipendier, men stadgarna lägga inga hinder i vägen och det kan väl med skäl sägas att Lankan spelat en viss roll för en hel del av de yngre skönlitterära författarna. Hans ekonomi är eländig, han är alldeles utarbetad och behövde verkligen få någon slags arbetsfri inkomst. Bööks gamla antagoni och kampanj mot honom har nog definitivt uteslutit honom från de mer guldkantade platserna i den litterära societen.” [3] Bergmans svägerska Greta Bonnier. [4] Tor Bonnier hade i sitt brev den 30/11 1926 berättat: ”Själv stapplar jag på gravens bredd som en slagrörd man, mitt öra har nämligen just i dagarna givit mig en ny kyss, en kyss i örat är icke som en kyss på örat, och jag har mått som en hund.” |
|