738. Stina Bergman

 [Berlin omkring den 4/3 1927]^[1]

Tack för ditt vänliga brev.^[2] Det innehåller en massa frågor men de flesta av dem tror jag mig ha besvarat i mitt sista brev, som väl vid det här laget anländt. Mitt hälsotillstånd är nog fortfarande tämligen dåligt och jag har legat två dygn till sängs varunder dels Fall^[3] dels Seelig^[4] hållit mig sällskap. I går kvicknade jag dock till för ett par timmar och bjöd Lehman^[5] på lunch (jämte Seelig i förhoppning att L. skulle kunna skaffa honom något jobb). Vad jag då fick höra om Werni^[6] var allt annat än erfreuchlich.^[7] Han har tagit ut det lilla han hade på banken och står dessutom i skuld hos L. Så lånade han av L. 3000 under förevändning att han skulle sända dem till sin mamma men festade i stället upp dem. Vidare ha ett par direktörer allvarligt beklagat sig hos L. för Wernis slarviga sätt att sköta sitt arbete. L. slutade med att säga: Fortsätter det här så släpper jag pojken och då kommer jag att skada honom mer än jag hitintills gagnat honom. Jag kom hit på lördagkväll och Werni var ju mycket vänlig mot mig men ljög och sa att han på söndag morgon skulle fara till Kassel för att närvara vid någon sorts filmfäst. Av L. hörde jag att festen var först på onsdagen och att W. givit sig åstad med något fruntimmer. Herre gud, det må ju vara händt – men varför behöver han ljuga för mig? Lozzew^[8] och Carré ha bekräftat Lehmans uppgifter, så antagligen är det väl sant. Under såna förhållanden finner jag det vara min skyldighet att tala lite allvar med pojken – vilket jag ju hittils undvikit – men du förstår att det är inte någon lätt uppgift för en människa som är så sjuk som jag.

De båda sista dygnen har jag som sagdt legat till sängs men gick i gårkväll med Seelig på Wintergarten. Vad vi där fick se, var förunderligt. Kan du tänka – en karl står på styltor, framför honom med ryggen mot honom står en pojke, plötsligt hoppar pojken i luften baklänges, slår två saltomortaler OCH HAMNAR MED SITT HUVUD PÅ STYLTKARLNS HUVUD DÄR HAN BLIR STÅENDE NÅGRA SEKUNDER MED ARMAR OCH BEN UTBREDDA. Men hur är sånt möjligt ??? Min entusiasm för akrobatik växer alltjämt och lever du och lever jag (vilket kanske inte är så säkert) får du kanske se mig gå på lina. (Hjalle^[9] visade mig två ställen hos Svetonius^[10] där han påstår att egyptiska gycklare framförde elefanter på lina – är det sant så bör ju konsten inte vara alldeles omöjlig ens för mig).

Å&Ås^[11] brev har jag telegrafiskt besvarat. Werni har lovat komma hit om en halvtimme för att ge slutbesked om den beramade Florens färden (som herr och fru L. finna vara det bästa möjliga för honom). Eljes har jag nog intet nytt att förtälja. Ditt förslag att jag skulle komma till D.^[12] är mig inte så alldeles osympatiskt. Inte ens att din mamma behövde lämna stället eller hundarna. Men dels är jag rädd att W^[13] skulle ge mig alltför litet, dels fruktar jag att det kan ligga en älsklig inspärrningshistoria bakom. Därmed har jag inte lust utan stannar alltså i utlandet. Att du skulle vara min enda vän är inte sant. Jag har många, många som jag betalar per timma. Räknar du dig bland dem? Eljes ingen och behöver ingen före den^[14] som ska stoppa ned mig. Apropos det så tror jag inte på någon blodsjukdom sedan Petren uteslutit S-s.^[15] Det är nog en nervhistoria, komplicerad med en del annat. Petren trodde inte att jag skulle komma över den. Vi få ju se. För närvarande är mitt tillstånd som sagdt ganska otillfredsställande. Jag äter knappast någonting. Sömnen är inte så värst dålig men liknar mera avdomning än sömn. Sensorium klart fast med minnes-lakuner. Tremor något starkare, patellar klar, ögonen syntes P. ej vara fullt belåten med (han undersökte dem tre gånger). Muskelkraft väsentligt nedsatt dock endast tidvis varför det kan bero på bristande inervation. Synen nedsatt fast kanske endast på grund av för lite sömn och mitt psykiska tillstånd. Humöret förhållandevis godt – ja man slår ju inte klackarna i taket under mina omständigheter! – fast då och då kommer den ohyggliga melankolien. Dess egenskaper kan jag inte skildra – den kommer plötsligt alldeles som då min arm sjunker (jag vill minnas att du observerade det). C-bruket^[16] något litet inskränkt – kanske en deciliter per dyggn, exakt uppgift ej så lätt att giva. Andra excesser absolut uteslutna av smak – och hejdad vana.

Nej, nu ljuger jag. En av mina starkaste passioner har återvändt jag har på TRE DAGAR BADAT FYRA GÅNGER. Med bicarbonat. Följden blev den vanliga. Om min snääla städerska lyckas finna mina lakan varje morgon så är hon ett stycke Sherlock Holmes. Pyjamas och kalsonger måste jag byta ideligen därför att de är nedblodade. Dessutom har jag fått en del stora blåmärken – utan att dock ha varit i slagsmål. Ty mitt humör har som sagt varit fredligt. Jag promenerar när jag orkear. Ett par tre kvällar har jag slunkit in på ett eller annat cafè där man genast hälsat mig med Ich habe mein Hertz etc samt Tanze, tanze du armes Thor ^[17] ur Göstas film^[18] (det senare skulle jag kunna uppfatta som en förolämpande witz – men det är inte så lätt att förolämpa mig!) Dessutom spela de Das Gebeht aus Tosca och finalen i Turandot – den senare egentligen för att lära dem sluta i den takten där Puccini slutade – alltså efter Toscaninis föreskrift,^[19] tillämpad på la Scala och väl också – antar jag – nu på Metropolitain.

Marcus påstår sig ha funnit förläggare för Chefen, Markurell och Jonas.^[20] Jag vill se’t innan jag tror´t.

Från Amerika intet nytt – jo Sjöström^[21] har satt upp sitt testamente och det är det enda han satt upp – samt ej heller från övriga världsdelar, undantagandes vad du kan läsa i pressen.

Hälsningar

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.