759. Tor Bonnier Köpenhamn den 28/5 [1927] Käre Tor, blir månne Albert Bonnier förbannad på mig om jag nu åter besvärar firman med en pänningangelägenhet? Nämligen att inkassera 8000 kr på sätt som framgår av närslutna dokument.[1] Jag hoppas och tror att inkasseringen kan ske lättare och behagligare än vad fallet var med Swanströms-filmen,[2] ty om jag inte misstar mig är betalaren herr Kreuger[3] – alltså en vida kapitalstarkare person. Skulle firman alltså vilja ta hand om guldet tills jag – tyvärr antagligen alltför snart! ahime! [4]– nödgas använda det till dagens alla överflödiga behov? (Med spärr för uttagning annat än mot mitt personliga kvitto.) Vart jag nu ska ta vägen är för ögonblicket ganska ovisst. Det är svårt att resa från sig. Emellertid ger jag adress så fort jag får någon. Gösta E.[5] har varit här och härjat ett par dar, hygglig och skarp grabb som vanligt men föga kvällsömnig. Skojjigt att se hur populär en filmskådespelare kan vara. Vi gingo häromkvällen genom det överfylda Tivoli och det var att gå genom ”häck”. Emellertid borde han skona sig lite mer än han gör. (Och i det borde jag hålla honom sällskap.) Mina ögon äro dåliga – maximum-läsning om dagen en timma och aldrig mer än en kvart i stöten enligt läkarn. Vad säger du om det, O Plugg-häst? Vet du vad – ibland kan man nog finna läsningen besvärlig men det är besvärligare att vara den utan. Hej och tack på förhand! Din HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Det gällde ett kontrakt med filmaktiebolaget Minerva angående manuskriptet till filmen En perfekt gentleman och ett brev från biträdande filmregissör Vilhelm Bryde. I ett brev till Tor Bonnier den 2/6 1927 berättar Stina Bergman från Köpenhamn: ”Nu skrives här film varje dag fastän det står i tidningarna att sista handen lägges vid arbetet. Om det i stället stått första fingret så hade det varit mera med förhållandet överensstämmande. Men sinnet är ganska lugnt och spritflaskorna låses in, med medgivande, och då går det bra. Men man lever ungefär som en lindansare på linan. Det gäller att hålla tungan rätt i mund för att inte begå någon dumhet. Men det är inte så godt, för vad som är en dumhet i dag är det bästa man kan göra i morgon, hur underligt det än låter.” [2] Syftar på det besvär som Bonniers haft med att få in honoraret på 6 000 kronor från Karin Swanström för manuskriptet till filmen Flickan i frack. Se brev 663 till Tor Bonnier den 12/4 1926, not 15. [3] Finansmannen Ivar Kreuger (1880–1932). [4] ahimè ital. interjektion, ack! tyvärr! [5] Skådespelaren Gösta Ekman (1890–1938), som skulle spela dubbelrollen i En perfekt gentleman. |
|