76. Tor Bonnier Örebro den 27/1 07 Kära Tor! Sänder Dig följande till ev. införande i Din tidskrift.[1] Det är ju mycket möjligt, att det icke passar. Jag har emellertid velat erbjuda. Stina har för Din räkning frågat mig angående porträtt af Ribbing, Hellquist ō Ehrenstrahl i Uffiziernas själfporträttsamling.[2] Jag har hvarken sett eller hört talas om dem. Men finns de och äro de icke magasinerade, så kan Du säkerligen få fotografier af dem. Skrif till Alinari, via Strozzi eller Brogi, via Tornabuoni,[3] så antar jag, de skicka. Kan Du vänta till dess jag kommer till F.[irenze] så ska jag höra efter. Vill Du godhetsfullt öfverlämna medföljande brefbarn till fru Greta! Din tillgifne Hjalmar Bergman. Som jag icke minns Din egen adress sänder jag under förlagets. Avskrift efter xeroxkopia av förkommet original. Tor Bonnier (1883–1976), bokförläggare. Tillsammans med fadern Karl Otto Bonnier vidareutvecklade han förlagets litterära anseende och engagerade sig speciellt för sina generationskamrater, 10-talisterna. År 1913 inträdde han som delägare i förlaget. Både som förläggare och svåger hade han stor betydelse såväl för Bergmans person som för hans författarskap. Emellanåt fick han känna på Bergmans häftiga vrede men kunde bortse från utspelen och utgjorde genom åren ett väsentligt stöd för den ambivalente författaren. Han tog sig alltid tid att omgående läsa varje insänt nytt manuskript. Själv upplevde Tor Bonnier Bergman som en komplext sammansatt personlighet. Han karaktäriserar honom i den självbiografiska boken Längesen, 1972, på följande sätt: ”I ’Swedenhielms’ och förresten på många andra ställen talar Hjalmar Bergman för heder, ära och sanning i form av vanlig borgerlig anständighet. Det var för honom ett högt ideal, för honom personligen så svåruppnåeligt. Ju mer hans livsföring avlägsnade sig från den borgerliga anständigheten, desto värre och medvetnare söp han. [- - -] Beträffande Hjalmar tror jag, att hans alkoholism både var ett stöd för hans ömtåliga, ängsliga och blyga inre och samtidigt ett av de många skydd han behövde, ett slags: jag är full, du kommer inte åt mig!” [1] Avser sannolikt novellen ”Guido och Gismondo”, tryckt i Bonniers Månadshäften, nr 4, 1907. [2] Konstnärinnan Sofie Amalia Ribbing (1835–1894) och historiemålaren Carl Gustaf Hellqvist (1851–1890), båda verksamma under 1800-talet, samt Karl XI:s hovmålare David Klöcker Ehrenstrahl (1628–1698) är samtliga representerade med ett självporträtt i Florens största konstmuseum Uffizierna som äger en unik specialsamling av självporträtt av framträdande konstnärer från 1400-talet och framåt. [3] Alinari och Brogi, kända fotofirmor, som sålde bilder av konstverk befintliga i Italien. |
|