Hjalmar Bergmans korrespondenser 1900-1930
Start | Brev | Hemvist | Avsändningsorter | Adressater | Personer | Verk | Genrer | Bilder | Brevskrivaren Bergman


761. Tor Bonnier

[Köpenhamn ca 10 juni 1927]

Käre Tor, tack för raderna. Jag har havt brev från damen ifråga[1] men ej besvarat det. Jag är utledsen på översättare som slåss om mina böcker för att ge dem fan. Jag ger översättarna fan. Besvara Ni telet så får det gå på firmans hövlighets-konto eljes: skänk det en tyst begravning. Nu ser jag att Stina sitter ō skriver till människan.

Jag sökte dig häromdan på förlaget men du var ute i stan. Nå, mitt ärende var blott att skaka tass. Jag knåpar flitigt på min roman[2] men flit verkar det visserligen icke!

Hej ō må så godt!

Din

HjB

Handskrivet korrespondenskort. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på kort med Hjalmar Bergmans namn i tryck.


[1] Syftar på Kerstin Strindberg (1894–1956), diktarens dotter i äktenskapet med Frida Uhl, som velat översätta Chefen fru Ingeborg till tyska och senare även Jonas och Helen. Karl Otto Bonnier rekommenderar henne i brev till Bergman den 7/6 1927 med hänvisning till att hon behärskar både svenska och tyska väl och tillägger: ”Hon är konstnärligt och litterärt anlagd, vilket ju är naturligt nog.” Se brev 760 till Karl Otto Bonnier den 8/6 1927 och brev 762 till Kaj Bonnier den 16/6 1927. Saken fick en annan vändning då Frida Uhl i brev den 30 juli 1927 utbad sig, att hon och dottern skulle få komma till Sverige och eventuellt bo hos Bergmans. Stina frågade då sin mor Augusta Lindberg, om hon ville åta sig att ha dem inhysta hos sig på Namnlösa på Dalarö. Hon betackade sig dock med hänvisning till att Kerstin Strindberg var ”lungsjuk, nikotinförgiftad, rik bohem känd för sitt utsvävande liv och sin nöjeslystnad”. Karl Otto Bonnier, som skrev flera brev i saken till Bergmans, betonade i ett brev den 30/7 1927: ”Hon är en ovanligt intagande person, rikt begåvad efter fadern och modern men otålig och nyckfull som Strindberg själv.” Han avvecklade hela projektet genom att i slutet av augusti hänvisa till att ”värmen är förbi och man kan vänta rusk när som helst”. För en lungsjuk person var det därför inte en lämplig tid att besöka Sverige, menade han. I ett brev på tyska från augusti, som troligen förlaget skrivit i Hjalmar Bergmans namn, skisserades villkoren för ett översättningsarbete och den 22 oktober 1927 upprättades ett kontrakt på de två romanerna. Av brev från Frida Uhl-Strindberg den 30/7 1927 framgår det, att dottern påbörjat översättningen av de fyra första kapitlen av Chefen fru Ingeborg och hon tillägger: ”Kerstin uebersetzt so fabelhaft gut, hat sich so voellig jetzt in Ihren Styl hineingefunden.” (Kerstin översätter så otroligt bra, har nu så helt funnit er stil.) Trots detta är det osäkert om översättningsarbetet fullföljdes. Om någon Bergmanöversättning av Kerstin Strindbergs hand överhuvudtaget publicerades i Tyskland är inte känt.

[2] Avser romanen Kerrmans i paradiset. Manuskriptet insändes till förlaget i början av oktober och distribuerades till bokhandeln den 19/11 1927.

Personer:

Bonnier, Kaj (20)
Bonnier, Karl Otto (87)
Bonnier, Tor (348)
Lindberg, Augusta (97)
Strindberg, Kerstin (5)
Uhl, Frida (4)

Verk:

Chefen fru Ingeborg, roman (21)
Jonas och Helen, roman (41)
Kerrmans i paradiset, roman (9)

Adressat:

Bonnier, Tor (239)

Användning

Fritt att använda materialet.

Vid publicering citera med:
"Sverker R. Ek, Marianne Ek, Fredrik Palm,
Hjalmar Bergman: korrespondenser 1900-1930,
tillgängligt på http:/www.hjalmarbergman.se"
Publiceringsinformation i DIVA