779. Vilhelm Bryde

[17.10 1927]

Herr Direktör VILHELM BRYDE

Stockholm.

Bäste Bror! Samtidigt härmed sänder jag dig såväl din textlista som ock mina förslag till ändring. Undantagandes på de två första sidorna, där jag utskrivit alla texter,^[1] även de helt oförändrade, har jag för de helt oförändrade skrivit t.ex. ”87 = 89 oförändrad”. För helt eller delvis ändrade texter har jag skrivit t. ex. 87 (89) vilken senare siffra alltså anger textens plats enl. din lista. För de tre eller fyra nytillkomna texterna (uteslutande sådana om vilka vi redan resonerat) har jag med några ord angivit platsen i filmen.

I text 23 (30) och 24 (31) har jag utbytt ”mina vänner vänta mig” och ”hela Paris väntar” med ”jag har plikter mot mina vänner” och ”plikter mot hela Paris” detta för att sammanknyta med text 25 (36) ”Lilla markisinnan sökte efter fattig förmåga dela sin makes pliktuppfyllda liv”.

Texterna rörande ”en gentelmans hustrus rykte” vilka icke föreföllo mig rätt lyckliga, har jag ersatt med ett par andra som marschera rakt på den strax därpå brännande hemgiftsfrågan. Då jag fixerat hemgiften till 500,000 frs har jag kanske varit väl snål – i betraktande av kursen!

”Svarta ängeln” har jag behållit fast förkortad samt ändrat markisinnans i en efter mitt tycke mera sympatisk riktning.

Överstens ”mina vanliga villkor” har jag utfyllt med några ord – ty vi känner ju inte överstens ”vanliga villkor”. (I manus tror jag att det fanns något som framhävde honom som ”blodtörstig”.)

”Sålunda förberedde sig markisen” har jag ersatt med det enda ordet ”Gentlemän”. Är det för fränt?

”Tidigt om morgonen” har blivit ”På morgonen den blodiga dagen”. Jag tycker det är lite lustigare. Också ur lustighetssynpunkt har jag ersatt ”Ingenting är hälsosammare än mjölk” med ”Nej titta på Mjölkcentralen!” – En del andra dylika smärre ändringar äro vidtagna – du får ju se om du tycker att de innebära någon förbättring.

”Gåvobrevet” har jag utelämnat. Efter körningen sa jag till min hustru: Jag förstår bara inte varför de i slutet ändrar ”hemgiften” till ”gåvobrevet”. Så dum var jag, kanske finns det flera lika dumma! I alla händelser tycker jag att gåvobrevet är överflödigt. Vi intressera oss inte längre för bondens ekonomi. Han får det nog så bra så! Och att markisens ädla hjärta klappar varmt ha vi ren tydligt sett i ord och bild. Hans brev till Pierre har jag förkortat. Hans önskan beträffande pojken kan ju blott vara att icke lämna honom villande allena i hallarna. Han beordrar honom därför till rue Varenne, där han skall träffa sin rätte husbonde.

En liten bild tycker jag att du borde klippa om det går. När madame Ponson för Jean med sig från advokaten har Marcel i skymundan visat mycken förskräckelse och det är en förträfflig bild. Men! strax som gumman vändt ryggen till störtar M. förfärad fram till advokaten som för att göra en bekännelse eller begära råd. Emellertid få vi i advokatens sista scener – vid överlämnandet av hemgiften – se att han alltjämt är okunnig om förväxlingen. De båda scenerna stämma således ej överens.

I ”draperi-texterna” låter jag Hortense säga att Robert är en feg stackare som inte skulle dristat tukta Renard så som Jean nyss gjort. I samband därmed har jag ändrat lite på texten, då R. antager utmaningen. (Inom parentes – tusan va ni klarat sista duellen fint och flott!)

Texten: Om det bara hade stannat vid det – har jag ändrat till det korta och kärva: Min mor tjänade på slottet. – Jag tycker att den texten är lika upplysande – isynnerhet stäld i samband med Marcels spel strax därpå. Bondens ord blir ett värdigt erkännande av facta utan något klander, som måste bli osympatiskt åtminstone i den mån det riktas mot modern. Både hans och markisens spel stämmer också bättre med denna mera behärskade replik.

Ja, övriga ändringar får du se i listan. De äro varken många eller långa. Finner du något godt i dem så håll till godo. Finner du intet, så tör du väl ha en papperskorg i närheten. I alla händelser så har väl jag härmed nedlagt min talan. Med det lilla tillägget att jag finner hela inspelningen briljant!!

Hälsningar!

Din tillgivne

HjB

P.S. Ett förslag, som jag ej upptagit i textlistan, eftersom jag inte är säker på bilden men som du kanske kunde ta i övervägande, är detta: Kan översten efter storsmockan eller ev. mellan smockorna få en kort replik, t.ex. Du ska få höra av mig. eller Det här ska stå dig dyrt. eller Jag sänder mina sekundanter. eller Är du lika tapper inför revolvern eller någonting liktydigt! Jag tror att duell-hotet bör väcka en viss spänning då det riktas mot den modige men i vapnens bruk antagligen ej alltför förfarne bonden. Vidare skulle då publiken vid sekundanternas inträde ögonblickligen fatta galoppen, vilket nu knappast är fallet och en ny spänning skulle inträda: Kommer de att utmana rätt person? Slutligen skulle det självuppoffrande draget hos markisen, som ju är en vacker avslutning på hans förnedring och plåga vid draperiet, framträda en smula kraftigare utan att dock alltför mycket överskugga det hela. Du kunde gärna tänka på saken. Ifall bildmaterialet överhuvudtaget tillåter en dylik text från översten.

Avskrift efter Hjalmar Bergman Samfundets årsbok 1986.^[2]