783. Martin Lamm

[Dalarö ca 1/11 1927]^[1]

Käre Martin! Tack för Dina vänliga rader! Att de ej förr besvarats, beror av mitt alltjämt insulära läge och väderleken. Vi hade hoppats få träffa Er hos Greta B.,^[2] vilket hopp var anledningen till att jag antog inbjudan – håller mig eljes av hälsoskäl borta från alla fästligheter. När jag sen hörde, att Ni inte kunde komma, smet jag mycket riktig[t] från själva fästen och nöjde mig med en liten pratstund med de båda quistarna Lager och Hed.^[3] Till sistnämde står jag verkligen i kollossal tacksamhetsskuld. Tänk Dig t.ex. Ohlsson^[4] i rollen! Jag tror att vi allesamman skulle gått och lagt oss. Tidigt.

Så tänkte jag att jag skulle ringa upp Dig, fann inte Dig men hade i stället det stora nöjet att höra Din Frus vänliga stämma. Samtidigt rann mig i sinnet vårt sista möte, Ditt och mitt, på Din föreläsning och att då en ung man, vars namn jag skam till sägandes glömt, proponerade en föreläsning, som jag emellertid då icke kunde verkställa. Se där, hur det kom sig att jag besvärade Professorskan med mitt hugskott! Som jag nu själv får sota för. (Egoistisk som jag är, klappar mitt hjärta svagare för de arma åhörarna!) Antagligen blir det måndagen den 7. Kand. Kjellén^[5] har nämligen låtit mig välja mellan den 7 och den 9 – sistnämda datum reser jag emellertid eller står åtminstone på resfot. Vart? Det vete flyttfåglarna men inte jag. Någon har sagt mig, att jag ämnar resa till Kanarie-öarna: en annan önskar mig lycka på färden till Majorca och Nordisk Resebyrå skrev nyss och önskad[e] omhänderta min resa till Madeira. Så jag har att välja på. Men först då någon kommer och säger mig att jag far åt helvete, tror jag.

Och Ni själva – umgås Ni med några reseplaner? Du kan ju visserligen ej ta Din högskola med Dig som jag min enkla verkstad. Men just därför! Leve friheten! Och vilan. Lär man sig ej annat vid landets Högre Allmänna Läroverk, så lär man sig åtminstone uppskatta sötman av att skolka. Har Du besinnat den skönlitteräre författarens ömkansvärda lott? Han kan inte skolka! Gör han det, strax ropas: Ändtligen slipper vi, åh så bra! Följden? Han sätter sig ner och skriver ett par tre romaner. Antagligen går det honom på samma sätt, när han försöker sig som föreläsare. Beröm mig om måndag! Det är klokt. Annars går jag igen.

Stina och jag hälsa Er båda hjärtligen och hoppas få återse Er!

Din tillgivne vän

Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.