798. Johannes Edfelt

Travemünde 28/4 [1928]

Käre vän, I am awfully glad because you are awfully glad!^[1] Orsaken till your joy and gladdness förstår jag visserligen ej. Men det^[2] betyder föga. Mera oroas jag av ditt begär efter vykort och grogg. Tvänne degenerationsfenomen på en gång är ett för mycket. Lindrigt taladt. Jag vet ej, vilket som är det primära. Söker du vy-kort därför att ditt förstånd genom alkoholmissbruk försvagats? Eller har du genom vy-kort-lasten försatts i ett tillstånd av infantilism eller i[m]becilitet, som kräver alkohol till smärtornas bedövande? Endast en personlig undersökning torde ge tillfyllestgörande resultat. I varje fall vill jag som erfaren yrkesman varna dig för båda delarna – alltså idiotism och alkoholism. Jag nekar ej till att jag tjusats själv av båda men det hindrar icke att jag vill varna en yngre vän för dessa damer. Snarare är det min plikt.

Tack ska du ha för dina båda särtryck! (Det första har jag kanske ren tackat för?[)] De voro intressanta båda och gå du bara på i ullstrumporna. Ullstrumporna äro plagg som våra urfarmödrar uppfunno och fantamej om de inte voro förnuftiga fruntimmer. Det sista av dem jag såg var Arrhenius och han sa till mig – som då var sjuttonåring –: Hjalmar, det finns bara ett här i livet: ARBETE. Jag trycker med vördnad och kärlek, allramest kärlek, din hand store arbetare och mästare.

Hej, nu Johannispojke! Johannis är snart inne, din fest alltså.^[3] Vilket kvinligt väsen ska förljuva den? Nå, det angår ju inte strängt taget mig. Förljuva och arbeta så mycket som möjligt och lägg groggen så mycket som möjligt åt sidan. Se där den lärdom fader Bergman lär!

Din

HjB

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Uppsala universitetsbibliotek.