817. Gustaf Muck Linden Hjalmar Bergman, Borgo S. Frediano 8, FIRENZE, till Gustaf Linden, Lilla Bältgatan 8, Stockholm 14/1 XXIX Regissören, Herr GUSTAF LINDEN Stockholm. Käre Muck! Tack för brev, redovisningar, kontrakt samt anvisning Svenska Handelsbanken–Credito Italiano på Lire It.: 7854,75.[1] I Din redovisning anför du vissa poster sända till Dalarö.[2] Jag nödgas[3] påpeka, att de medel som Du eventuelt kan komma förvalta för min räkning, skola disponeras uteslutande enligt anvisning av mig personligen. Här blevo mina surt – nåja, herre gud, inte så surt! – men dock förvärvade pängar[4] använda på ett sätt, som jag ej [5] önskade. Nog nu om det. Vi förstå båda den så kallade schäsen. Kassorna från Oscars voro ju inte dåliga,[6] ehuruväl en avmattning på detta liksom andra lik liksom till sist kunde konstateras. Hur fan man ska göra med Patrasket i K-n, landsorten och G-g,[7] vet ej jag. Vi få väl se tiden an. I varje fall anser jag mig vara Gösta[8] den allra största hänsyn skyldig. Hälsa honom det. Han har gjort mig så stor tjänst, att jag inte håller styvt på normerna – ifall han eljes alltjämt intresserar sig för stycket. Men det [9] bör han kläcka ur sig. Du vill ha ett kvitto och det är en rimlig begäran. Men snälle vän du får vara god och formulera det själv ögonlockligen och sända det så ska det ögonlockligen återsändas vederbörligen undertecknadt. Den massa papper du slungat över mig kunde göra en atlet matt – tänk då en stackars pappersuddare. Skicka alltså kvittot och det återskickas. Och nu farväl för denna gång. Till Olga min hjärtligaste hälsning och en vänlig till vovsen. Till Wettergren[10] en ovänlig. Må godt och lev sedesamt önskar Din gamle vän[11] Hjalmar Bergman [Handskrivet tillägg som kommentar till en bläckplump:] förbannade penna – men så är den inte heller min. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket. [1] Gustaf Muck Linden fungerade som Bergmans teateragent i Norden. [2] Bergman misstänkte att Stina Bergman på något sätt gett sin mor Augusta Lindberg, hans vid det här laget hatade svärmor, några pengar. I brev till Linden den 6/12 1928 ber Stina Bergman honom sända pengar till Dalarö. [3] Ordet nödgas understruket för hand. [4] Ordet pängar tillskrivet för hand ovanför raden. [5] Ordet ej understruket för hand. [6] Åsyftar royalty för Oscarsteaterns uppsättning av Patrasket, som hade premiär den 1/11 1928 i John W. Brunius regi. Skådespelet gick 40 gånger. I olika samtida intervjuer talar Bergman om dramats tillkomst och förutsättningar. I Stockholms-Tidningen den 21/10 1928 berättar han: ”Egentligen var det en annan judekomedi jag gick och tumlade med – men den hade för stora mått. – Jag kunde icke hinna ikapp den, icke än åtminstone.” I Dagens Nyheter uttalar han i september 1928: ”Vad nu återigen pjäsen [Patrasket] angår, så är den visserligen skriven på ganska kort tid men den har sysselsatt mig i ett par år, och jag har gjort mycket djupgående studier för den huvudsakligen i judekvarteren i Lenberg och Prag, där jag till och med levat på judiska natthärbärgen. Jag trotsar vem som helst att veta mer om den saken än jag.” I Nya Dagligt Allehanda den 18/11 1928 kompletterar han informationen ytterligare: ”Saken var den, att ämnet intresserade mig, och så slog jag mig ned i ghettot i Prag, för att studera judar. En tid levde jag på judehärbärgena. Ibland låg man tre i en säng. Och här hörde jag judarna berätta om sig själva, lärde mig att förstå dem. I gengäld fick jag skabb och blev mycket sjuk men for till Montebello och blev bra igen.” När Bergman vistades i Prag och Lenberg är inte känt. Almanackan ger ingen vägledning. Den utförligaste analysen av dramat Patrasket utvecklar Bergman i det föredrag ”Juden – Fantasten”, som han höll i Judiska Akademiska klubben i Stockholm den 29/10 1928 och som Johannes Edfelt tryckt av i delen Kåserier och kritiker i Samlade Skrifter. [7] Syftar på planerade uppsättningar av pjäsen i Köpenhamn, landsorten och Göteborg. [8] Gösta Ekman, som tolkade huvudrollen Joe Meng i Patrasket på Oscarsteatern. I en intervju i Stockholms-Tidningen den 31/10 1928 framhåller Bergman angående utformningen av denna rollgestalt: ”Mitt öga är så direkt riktat mot [den inre] scenen, när jag arbetar, att huvudfigurerna gärna ikläder sig en bestämd konstnärsgestalt. Min Joe Meng där i Patrasket har jag hela tiden tänkt på som Gösta Ekman. Det är ett stöd.” [9] Ordet det understruket för hand med dubbla streck. [10] Dramatenchefen Erik Wettergren (1883–1961) hade avskrivit tanken på att uppföra Vävaren i Bagdad. I ett brev till Bergman den 25/10 1928 hänvisar han till ett utlåtande av Bo Bergman samt till att teatern inte hade råd med en dyrbar uppsättning, eftersom den drogs med ett underskott från föregående år på en halv miljon kronor. ”För egen del instämmer jag i hans [Bo Bergmans] uppskattning av styckets fantasistyrka och övertygande sagostil, som gör att jag sätter den många pinnhål över den Tusen-och-en-natt-dramatik som givits här förut. – Anmärkningen om dess dyrbara uppsättning är ju tyvärr också riktig och mycket tungt vägande.” I brev till Linden i början av januari talar Bergman trots allt om en uppsättning av pjäsen i Lindens regi. Det är möjligen ett nytt avslag från Wettergren som här åsyftas. Se brev 814 till Gustaf Muck Linden i början av januari 1929. [11] Din gamle vän är skrivet med darrig handstil och delvis täckt av en bläckplump. |
|