825. William Norrie [Florens mitten av februari 1929][1] Till Chefen för Det Kongelige Teater i Köpenhamn. I dag har jag havt äran mottaga Ert brev av i går. Innehållet är givetvis för mig allt annat än glädjande. Men en författare har ju varken rätt eller orsak att i dylika fall ingå på svarsmål. Likväl är det en punkt i Ert brev som jag skulle vilja bemöta. Ni säger att Ni på Det Kongelige icke har någon manlig kraft för styckets huvudroll. Jag vet emellertid att teatern bland sina sujjetter räknar en ung och lovande kraft som ej heller torde vara obekant för den köpenhamnska publiken – jag vågar tillägga att han dessutom är känd såväl i Stockholm som Paris – hans namn är om jag inte missminner mig POUL REUMERT.[2] Jag tycker mig ha sett det namnet på det Kongeliges affischer, stundom i förening med den röda lyktan. Herr Norrie, jag är mycket ledsen att min förbindelse med Er teater är bruten, men Ni förstår själv att jag inte kan hjälpa det, när Ni inte kan hjälpa det. Er ödmjuke tjänare[3] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. William Norrie (1866–1946) regissör och litteraturhistoriker, var chef för Det kongelige Teater i Köpenhamn under perioden 1924–1930. [1] Bör dateras till tiden strax efter brev 824 till Gustaf Muck Linden den 12/2 1929. [2] Av Poul Reumerts brev till Hjalmar Bergman under perioden 19 oktober 1928 – 30 mars 1929 framgår, att Norrie, övervägt att uppföra Patrasket, men till sist beslutat sig för att inte göra det – därav Bergmans ilska. Den 30 mars skriver Reumert på sin egenartade svensk-danska: ”Naar ig ikke laengere Tid har skrevet till Dig, er Grunden den, at ig har varet saa gal i Hovedet over Norries Behandling af Dig (og mig –, der saa uendelig gaerne vilde have spilet Joe Meng!)”. Efterforskning av brev från Hjalmar Bergman till Poul Reumert har varit resultatlös. [3] Brevet är osignerat – eventuellt aldrig avsänt. |
|