834. Olof Molander Borgo S. Frediano 8, FIRENZE 5/4 XXIX Käre herr Olof Molander![1] jag är verkligen så styv i att skilja Er från brorsan så att Edra älskvärda Fruar vid en ev. tävling skulle – att döma av Eder antydan – få tji. Från sedt mycket annat skulle jag ha bra svårt att förväxla Brudgummen[2] med någon annan Molander eller över huvudtaget någon annan skådespelare, jag känner. Det var en lapsus non memoriae sed pennae.[3] Sånt som händer stundom den trötte vandraren. Men varför fan jag skulle skriva till Er för hand i stället för med maskin – det begriper jag ej. Där måste något konstnärligt storhetsvansinne ha stuckit fram. Ty det är mycket länge sen jag skrev så pass för hand att ens mina argaste uttolkare ens vågade tolka. Det gör mig ledsen att jag beredt Er och Er bror denna verkligt överflödiga möda. Mottag min ursäkt! Tvi, tvi, måtte jag aldrig göra så mer! (Det vet man aldrig.) Från skämt till allvar. Jag hoppas att Ni nu för några dagar sedan mottagit boken med strykningarna. Enligt mina beräkningar borde de skära ned stycket till cirka halv annan timma – men ovan att bedöma dylikt, tar jag kanske fel. Åter en fråga är ju om Ni är nöjd med strykningarna.[4] Jag ger Er carte blanche[5] för alla ändringar och ev. ytterligare nedskärningar. Det blir ju som sagdt Ni som får bära hundhuvudet för det. Apropos – Ni säger att Ni alltid får skäll för Edra uppsättningar.[6] Nå – jag är ingen stark tidnings-läsare men svävar dock då och då över den syndiga jorden (och ännu syndigare teatern – med syndig menar jag att det är synd om den – jorden) svävar än med kultur-duvan[7] än med andra fjäder- ja – med andra bevingade varelser. Jag är alltså ej helt okunnig om det skäll och beröm Ni erhåller och jag finner då vid närmre eftertanke att jag lugnt kan stämpla Er som lögnare. (Lugnt under förutsättning att Ni inte väcker ärekränkningsåtal!) Det är mycket möjligt att många av Edra arbeten blivit missdömda och förklenade. Men det få vi alla finna oss i. Säkert är, att Er ställning inom svensk teater står rycken för vida starkare misshugg, än dem som drabbat Er. Ejja, kunde en an säga detsamma! Alltså i denna speciella sak: carte blanche! Mitt förtroende är obegränsadt! Det enda som gör mig ledsen är att jag inte hinner hem för att höra.[8] Möjligen är jag i Berlin och då skulle jag kanske kunna ”ta in” Stockholm hos min pojke[9] som har en briljant mottagare. Men jag vet ju inte när det kommer. Hur som hälst, min bäste skugga av Thalias [10]brudgum, tillåt mig slutligen säga Er att Ni torde överskugga åtskilliga andra inom Thalias rike! Er tillgivne Hjalmar Bergman P.S. Omkring den tjugonde reser jag till Berlin. Reumert[11] skriver mig idag att han ska spela Swedenhielms på Dramaten i medio av maj och vill ha mig dit men jag vet inte om jag kan komma, då jag ska träffa min läkare i Berlin. Brrrrrr – Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket Stockholm. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Förväxlingen av namn på de bägge bröderna i brev 833, den 23/3 1929, hade tydligen förargat den alltid lika känslige Olof Molander, även om han till synes lätt raljerar om saken i sitt svarsbrev den 31/3 1929. Brödrarelationen var nämligen ganska frostig. Misstaget var speciellt känsligt, eftersom Bergmans svåger Per Lindberg var Olof Molanders argaste konkurrent på Dramaten vid denna tid. Dessutom beklagar sig Molander – inte helt obefogat – över att ha ”haft ett helsicke att tyda brevet” som var handskrivet. [2] Olof Molander, som även var skådespelare, hade i sista stund fått hoppa in och tolka Brudgummens roll i marionettspelet En skugga vid uruppförandet 1917. I sitt svarsbrev presenterar sig Molander självironiskt som ”en f d skugga och sysslar med radio”. [3] Fritt tolkat från Bergmans lat., inte ett minnesfel utan ett misstag av pennan. [4] Gäller strykningarna i Swedenhielms. Se brev 833 till Molander den 23/3 1929. [5] carte blanche, fr., fullmakt. [6] I sitt svarsbrev den 31/3 1929 framhåller Molander, att han hade varit glad om Bergman själv gjort nedskärningarna, men att han nu kanske tvingas ”tömma kalken” och själv genomföra de nödvändiga strykningarna. ”Det finns verkligen mycket små utsikter att Ni blir belåten med min bearbetning. Jag blir utskälld i de flesta blad så snart jag sätter upp ett stycke. Jag är när allt kommer omkring bara en skugga af Thalias brudgum.” Tydligen hade Bergman trots allt arbetat med nedstrykningar av texten, eftersom han här talar om att han för några dagar sedan översänt boken med strykningarna. [7] Benämning på Svenska Dagbladet. [8] Radiobearbetningen av Swedenhielms sändes i radio den 11/4 1929. [9] Filmskådespelaren Werner Fütterer – en av Bergmans ”fostersöner”. [10] Thalia, komedins musa, ofta brukad som personifikation av scenkonsten i allmänhet. [11] Den danske karaktärsskådespelaren Poul Reumert gästspelade på Dramaten i huvudrollen i Swedenhielms den 3, 4, 5 och 11 maj 1929. |
|