[1] Den ofta anlitade grannen Appelgren på Segelholmen.

[2] I början av sommaren 1929 skrev Bergman kontrakt med kommittén för Stockholmsutställningen, vilket stipulerade att han före den 1 september 1929 skulle leverera en synopsis till ett festspel, som skulle uppföras i Per Lindbergs regi vid invigningen den 16 maj 1930. Bergman valde att i princip skriva ut ett komplett manuskript av första hälften men höll ändå tiden, vilket medförde en arbetsperiod under stark stress. Ökad irritation hos honom inträdde, när uppdragsgivarna började ställa sig tveksamma till förslaget och till sist avböjde manuskriptet. Med tanke på den lätt ironiska ton Bergman utvecklar i radiosketchen Tankar om funktionalism, som sändes i radio den 29/3 1930, är det förståeligt att han inte var den rätte mannen för uppdraget att presentera den modernism som fann sitt uttryck i Stockholmsutställningen 1930. Det var då den svenska funktionalismen som stilströmning fick sitt genombrott.

[3] Avser arbetet på ett skådespel med Hans Nåd som huvudperson men med en från romanen fristående handling. Skådespelet hade beställts av Dramatenchefen Erik Wettergren. Detta framgår i efterhand av brev från Stina Bergman den 6/3 1931 till Wettergren, som tydligen bett henne slutföra manuskriptet, som endast förelåg i två och en halv akt. ”Men jag ber att få säga Er så gott först som sist att jag inte är så högfärdig att jag tror mig vara i stånd att utarbeta ett av Hjalmars arbeten, där så mycket fattas som det gör härvidlag. Det stycket blir aldrig färdigskrivet, och jag är ledsen över att Dram. Teatern nedlagt både så mycket arbete och kostnader på repetitionerna av det lilla som fanns, men jag kan ju icke hjälpa den saken.” Se brev 819 till Gustaf Muck Linden den 25/1 1929, not 1.