856. Per Lindberg Segelholmen den 9? mars XXX[1] Käre Pelle! Ändtligen har jag lyckats klämma ur mig en v-k[2] – sådan den nu är. På Saltsjöbaden fick jag ej vara i fred, folk kom och hälsade på mig varenda dag. Då beslöt jag att resa hit ut, där då ingen levande själ kan störa mig. Men troligen förkylde jag mig ty redan andra dagen bröt mitt gamla onda – tarm-katarr – ut på ett sätt, som kunde ha varit värdigt Vesuvius. Lyckligtvis har jag Gretas trädgårdsmästare hos mig. Eljes hade nog fan tagit denna här ruggige bofinken.[3] Först i förrgår kunde jag sätta mig till maskin. Få nu se om sjuckligheta satt så djupa spår i arbetet att det ej kan användas. Ifall det kan användas, skulle du då vilja göra mig en stor tjänst – under förutsättning att den ej vållar dig alltför stora obehag? Nämligen att låta utbetala honoraret så snart man rimligen kan begära. Min kassa är nämligen skäligen klen och ehuruväl levnadskostnaderna på denna ö ej äro särdeles stora, så trängs jag av en del utgifter: hyra, trädgårdsmästarns lön etc. Kan du göra något åt saken så vore det utmärkt men du får på inga villkor ådraga dig obehag för den sakens skull. När kommer den där reprisen,[4] som du nämde något om? Här ute är ju vackert och fridfullt fast tämligen råkallt. Nej, nu är det kväll, Olson[5] sitter vid radio, hundarna sova ute i mörkret viskar inte ens minsta vind – gu ske pris att man har en säng och lite veronal Tjänare alltså och må bättre än jag! Hälsa frugan! Din tillgivne HjB Det var sant – vill du be Signe[6] sända mig en lapp med uppgift om vad hon lagt ut för mig. Sina hedersskulder bör en schentelman tammfan betala! Du är väl snäll och låter mig veta vad du tycker om v-k? Jag sänder den särskildt som rek. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Sveriges Radios dokumentarkiv. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Bergman hade vid denna tid ensam flyttat ut till Segelholmen och är i det här fallet tydligen osäker om datum. [2] Åsyftar veckokomedin ”Tankar om funktionalism” som sändes i radio den 29/ 3 1930. Denna sketch belyser Bergmans avståndstagande från modernistiska strömningar. [3] ”Nu tar fan bofinken”, ett bevingat ord som återgår på en anekdot från 1800-talet. En präst som av någon anledning stoppat en bofink under västen slog sig under sin predikan för bröstet för att konkret belysa hur Bibelns farisé uppträdde. (Lukas evangelium 18:10–14). Prästen råkade därvid slå ihjäl fågeln, varvid han lär ha yttrat de bevingade orden. [4] Avser reprisen på radiopjäsen Markurells i Wadköping, som gavs den 13/3 1930. Pjäsen sändes f.f.g. nyårsdagen 1930. [5] Avser Greta Bonniers trädgårdsmästare, som tillfälligt under vårvintern bodde ute på Segelholmen. Se brev 858 till Stina Bergman i mars 1930, not 7. [6] Signe Lindberg, Per Lindbergs hustru. |
|