858. Stina Bergman
Fredag kväll [Segelholmen 21/3 1930] [1] Kära du, inte skulle du vilja säga Pelle att den evigt uppskjutna vecko-k.[2] avslutas i morgon och insändes med första bud i början av nästa vecka. Jag hade hoppats kunna avsluta den idag för att sända den i morgon men så damp jag ohjälpligen vid fyra tiden. Nå, man kan inte få stora krafter med min diet. På fem dar har jag tillsanlagt förtärt tre ägg, en kopp havrevälling (d.v.s. den är då inte förtärd än men Ohlsson kom just in med den) samt ett tiotal skorpor. 2/3 ägg och två skorpor om dan är inte stort att huurra för. Nu har jag låtit apotekarn ringa upp Widlund[3] som sändt mig medicin – få se vad den kan göra. Svårast är kvällarna, kanske allra mest de dar jag varit uppe något på dagen. Ögonen orka just ingenting tack vare den myckna nattläsningen. Efter tio minuter går [skriften?] ut och jag får ligga och tänka på mina urusla affärer och annat lika trevligt. Nå ännu har jag lite sömnmedel och kan möjligen få mer av Widlund men jag tar sånt ogärna, då det som oftast klickar. Så har jag de utfästa arbetena och hur ska de kl[a]ras? Jag mins inte om jag berättade att Ivan[4] kom till mig på Saltsjöbaden och formligen tiggde och bad att få Hans Nåd till sitt femtioårsjubileum. Det skulle bli hans ”livs roll” som det heter. Två akter ha de färdigrepeterade och Ivan påstod att han inte missade en replik i minnet.[5] Så har jag fästspelet[6] som måste gå först, vad de sen än besluta om det. (Beträffande Hans Nåd sände Wettergren med Ivan en ny uppmaning i vilken han bl. a. tämligen generöst utlovade minst 70 föreställningar. Men var äro de båda manuskripten?* Jag kan inte finna dem. Nå nu har jag ju verkligen inte mycket kraft över att gå och rota efter dem – får väl försöka på nytt sen morgondagen är över. Nu är det fullmörkt på Segholmen. Jag önskar att jag åtminstone hade en grogg eller två att skölja bort mitt eget privata mörker. Men nix – systembolaget har upptäckt att jag inte bor på Liljeholmen!!! Så att det blir dyr sprit i sommar! Ifall jag inte reser ut. Eller neurastenien tar mig. Den flammar upp och ned som lågan från en ljusstakes botten. Hälsningar till Pelle, Signe och dig själv. Hundarna må bra. Jag orkar varken motionera eller mata dem utan det får Ohlsson[7] göra och gör det nog bra. Själv smyger han omkring mig som en katt, rädd störa herr författaren. Han är mycket hygg[lig] men otrolig när det gäller att sova. Hans dövhet är ju också lite besvärande. De dagar, jag hellåg fick han sitta vid sängen och jag förtalde underbara ting men jag måste skrika mig fördärvad. Han hatar din mamma ungefär tio gånger så mycket som jag. Det är ju alltid ett gemensamt intresse fast föga underhållande. Nåja, själv hatar jag snart just ingen. Det är för tröttsamt. Jag skulle bara vilja vila och vila och vila om igen. Och det kommer ju det med. En gång.[8] *Om du kan så svara härpå.[9] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] En tänkbar fredag som vid denna tid är naturligt relaterad till brevets innehåll kan enligt almanackan vara den 21/3. [2] Den åsyftade veckokomedin är troligen Tankar om funktionalism, som sändes i radio den 29/3 1930. [3] Bergmans stockholmsläkare Karl Emil Widlund. [4] Karaktärsskådespelaren Ivan Hedqvist (1880–1935) hade velat tolka rollen som Hans Nåd i samband med sin 50-årsdag. Eftersom produktionen lades ned, blev detta aldrig möjligt. Dramatenchefen Erik Wettergren hade beställt en originalkomedi med Hans Nåd som huvudgestalt. Bergman påbörjade den sommaren 1929 men svåra sjukdomsperioder medförde att detta manus aldrig kom att avslutas. Se brev 840 och 849 till Gustaf Muck Linden den 17/8 1929, not 3, resp. den 15/12 1929, not 2. [5] Ivan Hedqvist bör ha besökt Bergman i Saltsjöbaden någon gång i februari månad. Uppgiften att man på Dramaten redan skulle ha färdigrepeterat Hans Nåds-pjäsen är förvånande med hänsyn till att den då inte var färdigskriven och heller aldrig blev det. [6] Festspelet till Stockholmsutställningen, som aldrig kom att uppföras. Se brev 828 till Per Lindberg den 23/2 1929, not 2, och brev 840 till Gustaf Muck Linden den 17/8 1929, not 2. [7] Olsson var Greta Bonniers trädgårdsmästare på Dalarö och under våren Bergmans allt i allo på Segelholmen, där han skötte matlagning och hundar. [8] Brevet är inte undertecknat. [9] Asterisktexten är handskriven och ytterst darrig. Vilka manuskript som avses är oklart. |
|