883. Guglielmo Ferrero

DALARÖ 11/6 XXVI^[1]

all´Illustrissimo Signore Dottore

Signor Guglielmo Ferrero
Firenze.

Caro MAESTRO! Le sono infinitamente grato del bellissimo regalo, il Suo romanzo meraviglioso, che ho ricevuto ieri l´altro da Milano (la Posta é donna capricciosa) e che mi a fatto tanto piacere come un ricordo della Sua gentilezza l´anno scorso^[2] verso me e mia signora. Scrivo apposta “come ricardo” perchè debbo confessare che il piacere di leggere il romanzo, di rileggerlo ed ammirarlo – questo piacere squisitissimo avevo già goduto quindici giorni prima quando signori Albert Bonnier volevano sapere la mia opinione. La mia risposta, la mia opinione – che Lei forse troverà poco adequata – fu questa: Con “Le Due Veritá” si presenta il H. de Balzac della terza Italia e della societá dei nostri tempi. Però – un Balzac con un “humor” profondo e – pure – ironico.

Spero che Albert Bonnier si decideranno presto a fare una edizione suedese. Ma dove trovare un traduttore d´abbastanza capacita per poter darci almeno un riflesso – per prendere un essempio – di quella sottilezza latina che splende dalle pagine del Suo libro? Sarà difficile – ma speriamo!

E Lei, caro Maestro, e la Sua gentile famiglia, come stanno? Spero tutti bene! Sono forse gia andati in villeggiatura come abbiamo fatto noi. Quest´anno non siamo venuti a Firenze perchè certi nostri amici fiorentini hanno cercato un appartamento – senza trovarlo. L´abbiamo trovato invece – questo benedetto appartamento – prima a Merano e poi a Venezia dove siamo rimasti qualque mese. Ma forse che l´inverno venturo mi concederà il privilegio di baciare la mano della Sua gentilissima Signora e di stringere la Sua.

Con tanti augurii – e tanta ammirazione!

Sua devotissima

Hjalmar Bergman

I översättning:^[3]

Högädle Herr Doktor

Herr Guglielmo Ferrero

Firenze.

Käre Mästare! Jag är oändligt tacksam för den mycket vackra gåvan, Er fantastiska roman, som jag fick i förrgår från Milano (Posten är en nyckfull dam), och som har berett mig så stor glädje som minne av Er vänlighet mot mig och min hustru i fjol. Jag skriver med avsikt ”som minne” därför att jag måste bekänna att nöjet med att läsa romanen, läsa om den och beundra den – detta utsökta nöje hade jag redan njutit av femton dagar tidigare när herrarna Albert Bonnier önskade veta min åsikt. Mitt svar, min åsikt – som Ni kanske inte riktigt delar – var följande: Med ”Le Due Verità” (De två Sanningarna) framträder H de Balzac från det tredje Italien och vår tids samhälle. Men – en Balzac med djup och likväl ironisk humor.

Jag hoppas att Albert Bonnier snarast bestämmer sig för att göra en svensk utgåva. Men var finner man en översättare med tillräcklig förmåga för att ge oss åtminstone en återglans av – för att ta ett exempel – denna latinska elegans som lyser från sidorna i Er bok? Det blir svårt – men låt oss hoppas!

Och Ni, kära Mästare, och Er förtjusande familj, hur mår ni? Alla mår bra, hoppas jag! Kanske har alla rest på sommarnöje liksom vi har gjort. I år har vi inte kommit till Firenze därför att några av våra vänner har letat efter en våning – utan att hitta någon. I stället hittade vi den – denna välsignade våning – först i Merano och sedan i Venedig där vi stannade några månader. Men kanske jag nästa vinter får privilegiet att kyssa Er högst förtjusande hustrus hand och att trycka Er (hand).

Med många hälsningar och stor beundran

Er mycket tillgivne

                                                                                                                Hjalmar Bergman

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Rare Book & Manuscript Library, Columbia University, New York.

Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck.

Guglielmo Ferrero, italiensk filosof och historiker (1871–1942). I sitt historiska storverk Grandezza e Decadenza di Roma / Rom dess storhet och förfall från 1902–1907 behandlar Ferrero tidsavsnittet från Sulla till Augustus död i Roms historia. Med anknytning till sin lärare och svärfar, den kände psykiatern Cesare Lombroso (1836–1909), kom Ferrero att starkt koncentrera sin framställning till den psykologiska analysen av de historiska personligheterna. Han var också starkt intresserad av periodens ekonomiska och sociala förhållanden och drog gärna djärva paralleller mellan antikens och samtidens politiska problem. Hans historiesyn gjorde honom därför kontroversiell i många fackhistorikers ögon. Ferrero kom genom sitt starka politiska intresse för sin samtid att plädera för Italiens inträde på de allierades sida i Första världskriget.