886. Johan Lindström Saxon [Dalarö 13/6 1928][1] [– – –][2] Emellertid är ju min ”bergslag”[3] ingalunda något stricte geografiskt begrepp utan blott en tämligen tänjbar beteckning för mellersta och norra Svealand. Att identifiera Wadköping med Örebro går icke. Sant är att staden i mångt och mycket ”stått modell” men mest i fråga om detaljer, människor, en del händelser och framför allt stämning. Själva namnet torde ha uppstått som en sorts motsättning till Örebro (bro-staden-vad-staden). Olikheterna äro emellertid betydande. Wadköping är i själva verket ingenting annat än en större mellansvensk stad med förnäma anor och traditioner, andliga och materiella. Särskilt förknippade med stad och län äro: Hans nåds testamente, Vi Bookar etc., Loewenhistorier, Komedier i Bergslagen (synnerligast sista delen Knutsmässo marknad), En döds memoarer, Markurells, Farmor och Vår Herre, Jag, Ljung och Medardus – även mina båda sista böcker: Jonas och Helen samt Kerrmans i Paradiset, så tillvida att de handla om gamla ”Wadköpings-släkter”. [– – –] Brevet är återgivet efter Dagens Nyheter den 21/9 1958. Johan Lindström Saxon, tidningsman och bokförläggare (1859–1935). Hans journalistiska gärning präglas av ett starkt engagemang för freds- och nykterhetsfrågor. Lindström Saxon var också starkt engagerad i hembygdsfrågor. Inte minst intresserade han sig i tal och skrift för Närkes natur och kulturhistoria. [1] Brevet har tidigare förbisetts. Därav numrering och placering. [2] I Dagens Nyheter citeras endast till delar brevet, som ingår i en artikel av Kurt Jonson, ”Ett Hjalmar Bergman-brev om Wadköping”. [3] Lindström Saxon ville med sin förfrågan få Bergman att klargöra distinktionen mellan sitt fiktiva Bergslagen och det geografiska begreppet. |
|