[1] Telegrammet har tidigare förbisetts. Därav numrering och placering.

[2] I Hjalmar Bergmans korrespondens förekommer ofta namnet Gösta Ekman – gärna omtalat med värme. Se brev 817 till Gustaf Muck Linden den 14/1 1929, noterna 6 och 8. Gösta Ekmans kongeniala tolkning av huvudpersonen i den danska filmen Clovnen 1926 gav Bergman impulsen att själv, som en ikon för sin konstnärsroll, axla clownrollen i radioromanen Clownen Jac från 1930. Strax före den sista resan till Berlin kastade Bergman masken och bröt den fiktiva ramen kring denna självbekännelse genom att själv läsa clownkatekesen, så att den ljöd i etern över hela Sverige. I denna hans sista roman föreligger i tryck på ett av titelbladen följande dedikation: ”Till min vän / GÖSTA EKMAN / som födelsedagsgåva / Hjalmar Bergman”. Redan två år tidigare hade Bergman utformat huvudrollen Joe Meng i komedin Patrasket med direkt tanke på Gösta Ekman, berättar denne i en tidningsintervju i Stockholms-Tidningen den 31/10 1928. Bergman blev heller inte vid urpremiären på Oscarsteatern den 1 november 1928 besviken på vännens tolkning av gestalten, då denne deklamerade den kända slutmonologen: ”Se fantasten! Tvi fantasten! Se hur han lever i sina fantasier som en furste i sitt slott.Tvi. /---/

Vad vill ni, människor? Han är en fursteson. Och lyckas ni att bringa honom på fall och dränka honom i ert sega spott, så har han skänkt er lyckan att bespotta en furste. – Till och med ert dumma hångrin har han adlat.” De bägge vännerna visste vad deras konstnärsroll kostat dem av spott och spe. Det var till den insikten Bergman knöt an i sitt manande födelsedagstelegram.