9. Hans Larsson

Firenze den 11/11 901

H.Herr Docent

Hans Larsson!

Då jag härmed tager mig djärfheten att besvära Er, Herr Docent, med ett för Er så intresselöst bref, gör jag det med tanke på Eder vänlighet emot mig samt med kännedom om Edert ädla och välvilliga tänkesätt.^[1]

Orsaken till denna min djärfhet är en fråga, som för mig är af största vikt och, som af ingen annan, tror jag, kan så tillförlitligt besvaras som af Er.

Jag ämnar – med mina föräldrars bifall – ägna mig uteslutande åt litterär verksamhet (skön-litterär, samt, då mina studier framskridit så långt, äfven filosofiskt-skriftställeri). Frågan, som sysselsätter mig och, som jag beder Er besvara, är nu denna: Bör jag för denna min verksamhets skull (jag ämnar icke söka något statens ämbete) aflägga en akademisk examen? Anser Ni, Herr Docent, att jag kan hafva någon väsentlig nytta af en sådan?

Mina studier komma naturligtvis alltid att vara beroende af det intresse jag hyser för min vetenskap, filosofien. Det, som afskräcker mig från en examen är den skematiska torra läsning, som jag förra året lärde känna i Upsala. (Jag undantager då de – tack vare min sjukdom – allt för få, intressanta lektioner Herr Docenten hade godheten gifva mig).

Ifall Ni skulle anse Er böra svara ja på denna fråga ber jag Eder öka Er godhet med att svara på ännu två!

Är det praktiskt möjligt att utan föregående kandidatexamen aflägga filosofie licentiatexamen?

Är det praktiskt möjligt, att fullgöra de för denna examen nödvändiga studierna annorstädes än vid universitetet?

Om Ni, Herr Docent, vid för Eder lämpligt tillfälle skulle med några rader vilja besvara dessa frågor, samt, om Ni ville ursäkta min djärfhet att besvära Er härmed skulle ingen vara Eder tacksammare än Er vördnadsfullt tillgifne

Hjalmar Bergman

Min adress är: Professor Nicati

Via dei Serragli 162

Firenze

Handskrivet brev.  Originalet finns i Lunds universitetsbibliotek.

Filosofen Hans Larsson (1862–1944) innehade 1901 en docentur i filosofi vid Uppsala universitet, innan han året därpå utnämndes till professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. För Hjalmar Bergman var det naturligt att söka sig till Larsson med tanke på dennes tämligen nyutkomna skrifter: Intuition (1892) och Poesiens logik (1899). Bergman tog ett antal privatlektioner för Larsson och gjorde därefter den mannen med hans ”ädla och välvilliga tänkesätt” till sin mentor, som han skriver i brev 33 till Ellen Key den 22/11 1904, där han också konstaterar att han i Uppsala träffat ”en verkligt intelligent människa. Och – mirabile! – en filosof.”