90. Augusta Lindberg

[Nordomå, Lindesberg januari 1909]^[1]

Kära Augusta

Dess Make

och Dess Lifsfruckt!

Hvad skall ett fattigt Svågerskap kunna önska Eder i dessa tider? En god och tjänlig press, hela byxor och ett rent samvete – se där tre goda ting. Men jag stannar dock vid penningar, stora flottiga diskreta långschalar tummade af grundläggare, slickade af bankdirektörer, doftande af bättre cocotters parfym och fondmäklares svett (handsvett nämligen).

Se där, hvad jag önskar Er – stora stora högar med tusen-lappar,^[2] stora, stora högar. (Om Ni verkligen skulle få de där högarna så förbehåller jag mig 30 % i kommission, [provision?] och pension.)

För att fortsätta med affärerna kära Augusta, så blir det sex kr. per dag ō person å ett af våra komfortablaste hospital. Öfverläkaren påstår att såväl jag som min hustru torde kunna utskrifvas om ett år. Det blir således 4,380 kr. Härtill kommer förlusten af ett års arbetsförtjänst, hvarför jag fordrar en godtgörelse af kr 11 och 75 öre. Att vägra betala torde icke löna sig, då jag med lätthet kan bevisa, att Augusta i tydlig afsikt inköpt ō under min adress afsändt det evigt fördömda spelet. Att Augusta får fästning också, det är nog säkert dä, för man gör inte så mot sin egen dotter. Men om Augusta mä samma skickar mig en tia, så ska det få vara jämt för min del. För att Augusta inte är djäfli af naturen det ser en nog på mandelmassan ō det andra (fast Stina sa att det kunne ha vatt starkare). Och så har vi ju vatt som vänner också, fast det vatt i all ärbarhet men inte ska jag svika Augusta för det. Utan skicka tian mäsamma så blir det nog bra, lilla vännen å mindre än en femma tar jag aldrig. Nej köss –

Tecknar med högaktning

Hjalmar Bergman

Handskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek.