92. Hugo Christian och Eva Andersson Nordomå, Lindesberg den 22/2 09 Min käre bror Hugo Christian och desslikes syster (moster) Eva Kathinka! Just nu kom jag på den originella idén att skriva och tacka för sist! Måhända är det något sent på tänkt, men det förminskar ju icke det originella i företaget. Alltså tack I kära själar för en dejelig middag, dito vin, dito mottagande! Och nu frågas det, när Herrskapet tänker göra återvisit? Vi ha för närvarande de allra härligaste dagar. Sol och slädföre och lagom kallt. Duger inte det åt Herrskapet? Ja, Ni vet ju, att Ni är mycket välkomna! Jag har varit helvetessjuk under en tre veckors tid. Ansiktsvärk![1] Herre min je, ibland har det kunnat göra mig lite knollrig. Första gången det kom – om onsdag för tre veckor sedan — värkte det, så att jag glömde var jag var. Jag trodde, jag var på Fågelsång och förvånade mig att det låg snö på marken. När jag blev lite klarare i skallen, började jag äta pulver (nå det var just inge bevis på klarhet!) Under loppet av fem timmar förtärde jag elva aspirin (1 gr. st.) fem brom (1 gr. st.) samt fyra codein (0,o5 gr. st.), varefter jag lyckligen avsomnade. Men tockna där kurer är nog inte bra för den mänskliga naturen. Jag har därför – sedan jag trott mig förstå att det är fråga om näsa och ev. varbildningar – ordinerat mig själv så mycken frisk luft som möjligt jämte nässpolningar med lite i ljummet vatten löst emsersalt. När värk och andra vidriga omständigheter så medgiva, åka vi skidor. Det är roligt. Dessemellan hamra vi en smula på skrivmaskin, måla, spela, sjunga, och fånga råttor. Det sistnämda är katten specialist på. Vi hava sänt den i de flesta avseenden så behagliga fröken Rahlén[2] en inbjudan till nästa söndag, å vilken inbjudan dock ännu intet svar ingått. Och till lördagen därpå ärna vi inibjuda herr musicus Tor Aulin.[3] Som Ni ser, idka vi en smula sällskapsliv, och det skulle anstå Eder att inom den närmare tiden öka vårt umgänge. Delande denna min åsikt sänder min Hustru Eder en vördsam och hjärtlig hälsning och själv[4] förbliver jag med evig välvilja och godhet Eder troskyldige och ödmjuke tjänare HjB Maskinskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Ansiktsneuralgi visar sig i form av intensiva blixtsmärtor i kinder och haka och uppträder ofta många gånger dagligen under längre perioder. Erik Hjalmar Linder finner orsaken till värken delvis ligga i den framväxande svartsjuka som vid den här tiden gör sig gällande. [2] Berta Rahlén, god vän till familjen. [3] Tor Aulin (1866–1914), violinist, dirigent och tonsättare. [4] Den gammalstavning som Bergman vid den här tiden tämligen konsekvent tillämpar lyser med sin frånvaro i det här brevet. |
|