119. Tor Bonnier

Roma, via Parioli 7 den 22/4 10.

Kära Tor! Härmed kvittot jämte en varmhjärtad och högstämd tacksägelse för den städse lika behagliga kofvan!^[1]

Men Ditt omdöme om Bice^[2] gör mig ledsen. Skulle jag nu igen ha fulat ut mig? Allvarligt? I så fall – returnera damen. Hon skall då få sällskapa med Grätel och andra i en novellsamling, som jag inom kort skall försöka lura på förlaget. Det är underligt, att jag, som faktiskt är något af det anständigaste som existerar, att jag gång på gång ska göra sånt.

– Som sagdt – låt oss icke stöta publiken. Se på lilla Koppel,^[3] som ställt sig under en sedlighetskommités beskydd. Det är vägen. Förrästen – borde icke alla förläggare stå under polisuppsikt? Som biograferna. Hvad författarna beträffar, skulle jag vilja föreslå en kombinerad läkare- och poliskontroll. Någonting i samma väg som den reglementerade prostitutionen. Likheten mellan en författare och en prostituerad är ju också slående – om man frånser den senares rent kroppsliga företräde. Det finns endast ett yrke, som står prostitutionen ännu närmre: teatern. Skådespelaren prostituerar ju både själ och kropp. När man tillex. läser herr S. Södermans^[4] recension af herr Vingårds^[5] ben så förstår man, hvilken betydelse teatern verkligen har för det moderna samhället.

Men den bör vara reglementerad.

– Och i idealstaten skall all prostitution vara afskaffad. Eller rättare sagdt allt och alla skall prostitueras. Det är min underklassiga och hatfulla åsikt. Lefve det litterära proletariatet!

Apropos: skulle Du vilja vara så hygglig och sända mig ytterligare tvenne ex.^[6] Det är ett fruntimmer i Wien, som alltid vill läsa mina böcker. Och det är ju snällt. Mizi Franzos är hennes ljufva namn, och gatan heter skam till sägandes Gumpendorferstr. nummer 25. Vill Du sända henne ett och rästen till min far: Bankkamrer Claes Bergman, Örebro. Jag har ännu icke kunnat besluta mig för hvilka, som skola gynnas.

Jo för guds skull! Var så snäll och öfverlämna ett ex. till vår gemensamma svärmor, fru Augusta Lindberg.

Säg henne, att jag gärna skulle vilja skrifva en vacker hyllningsdikt på titelbladet. Men jag har det så svårt med rimmen.

Adjö, adjö. Vi må bralligt. När man inte förargar oss. För då spy vi trasor. (Stinas terminologi). Blomdoften söfver oss och vi väckas af påfågelskri och grodors sång.

Och nu ska vi gå och ta ut pängar!

Med många hälsningar

Din

HjB.

[Handskrivet tillägg, delvis på tvären:] Du må tro att vi dricker ett vin – jesusmaria!!

Förlåt men det är varmt! Hur går det med spritförbudet?^[7]

Lefve hans exelens Statsministern!^[8]

Avskrift efter xeroxkopia av förkommet original.