152. Marie Mizi Franzos

Zürich, Gladbachstr. 47

 den 2/7 XI

Kära Fröken Mizi Franzos!

Om jag kunde skrifva så trefliga bref, som Ni kan, så skulle jag skrifva jämt, jämt. Min hustru och jag mottogo Edert sista idag på morgonen med största jubel. Min hustru jublade högre än jag, ty hennes stämma är starkare och dessutom utbildad i Paris. Men min tysta glädje öfver denna i sanning goda nyhet var och är utomordentlig!

Måtte detta med idealiska egenskaper utrustade förlag^[1] fortgå på den rätta vägen och måtte det icke ”komma någon smolk i mjölken”!

Apropos – måste jag fråga Er om en sak. Kan Ni verkligen samtidigt med att Ni underhandlar med förlaget, erbjuda romanen åt Fr. Z?^[2] I Sverige skulle det bestämdt ej gå an. Men det beror kanske på landets och den läsande publikens litenhet. Och jag känner ju icke till litterära seder och bruk i Tyskland.

Emellertid gör jag Er min tacksamma komplimang för Eder storartade energi och företagsamhet! Ni skulle väl inte händelsevis kunna afstå någonting däraf åt mig – ?  –

Nå för att nu icke ställa mig i alltför ogynsam dager, vill jag tala om, att jag börjat arbeta här uppe på Zürichberg. En svensk roman,^[3] som får rätt många lokala och personliga beröringspunkter med H.N. Testamente utan att dock blifva någon direkt fortsättning. Jag hade hoppats få den färdig till hösten, men det går nog inte. Ja, det är inte lättja – åtminstone icke helt och hållet – men man måste ju ha några stunder att gräla på sin hustru, att spela Beethoven, att drömma om lotterivinster, att dricka ett glas vin –

Inte sant?

Öfversättningsrätten till denna roman liksom till alla föregående och efterföljande af min hand skrifna romaner, noveller, tragedier, kommedier, filosofiska afhandlingar och julklappsvers (annan vers skrifver jag tyvärr icke) gifver jag Eder tillika med den varmaste anhållan, att Ni allt framgent måtte begagna Eder af densamma! Är Ni nöjd med denna fullmakt in amplissima forma? Eller önskar Ni den mera officiellt redigerad?

Att jag ännu icke sändt min pjäs^[4] beror på – ja, jag vet icke hvad. Men eftersom Ni är vänlig nog att insistera, sänder jag den i morgon. Idag är det nämligen söndag, hvars helgd här mycket respekteras. (För att få äta på söndagen måste jag hvarje lördag personligen och med nödiga legitimationspapper försedd afhämta ett med lösen belaggdt tillståndsbevis på Kreisbureau V, under hvars oinskränkta förvaltning, jag, min hustru och våra två koffertar stå. Akta Er för Zürich – åtminstone för dess myndigheter!)

Är Ni nu hos Lahmann^[5] igen? Har Ni på allvar öfvergifvit Gardasee? För kolerans skull? Befinner Ni Er i Dresden omkring den 10 sept. , så går Ni rakt inte säker för oss. Vi resa härifrån den 1 sept. öfver Mainz uppför Rhen till Köln – Berlin. Och är Ni då i Dresden så – .

Framför nu vår vördnad för Er Fru Mor och tack än en gång för det glada brefvet!

Er

Hjalmar Bergman

Stina hälsar Er hjärtligt! Hon syr en väst åt mig, en väst, hvars make Ni aldrig har skådat! Af  bara^[6] silke!!

 [Tillskrivet upp och ned på första sidan ovanför ingressen:] Ni låter oss väl veta, hvart Ni tar vägen någonstans och framförallt om Ni är i Dresden i början av sept!

Handskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek.