186. Tor Bonnier Hälsingborg den 15/9 [1912] Kära Tor! Först ō främst tack för Dina vänliga ord![1] Och därhos ō därnäst för den hjärtans allra käraste lappen! Hvad orden äro för själen, det är lappen för hushållet. Förthy borde den normala människan nämna lappen först. Men man är icke till alla tider normal, och i den stora förvirringen passar själen på, spelar herre ō kräfver sitt som det förnämsta. Ergo tack för orden ō tack för lappen! Visst ville jag bli en mäktig ō fruktad man ō visst vill jag recensera böcker![2]Men hvar finns den härtill nödiga avisan? Inte här i stan åtminstone. Hafver icke min vördade Broder och Gynnare i bakfickan en fullmakt för Dess ödmjuke tjänare, så blir väl makten ō härligheten laggd på min önskekammars öfversta hylla. Dig Gudi befallandes till hälsa, välstånd och goda nätter! Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Tor Bonnier uttryckte i brev den 12/9 1912 sin stora uppskattning av novellen ”47-an”. [2] Bergman umgicks vid flera tillfällen med planer på att bli permanent litteratur- eller teaterkritiker, planer som dock aldrig realiserades annat än i några enstaka fall. |
|