188. Tor Bonnier [Helsingborg] 12/10 12 Kära Tor! Heder ō tack för den sköna fortsättningen på en vacker början! Härmed kvittot.[1] Ja, lyckas Du lotsa det här träbelätet in i kritikens Troja, så skall jag göra mitt bästa för att dräpa, bränna ō skända.[2] Men teater kan jag tyvärr icke åtaga mig på grund af rent – topografiska svårigheter. Under alla förhållanden tack för Din goda vilje! Jo, dramat sändes den 24/9.[3] Och eftersom Hedberg ju lär vara en man med punktliga vanor, bör således återseendets glädje beredas mig den 24/12 eller på julafton. Som Du förstår, blir min förvåning ō harm inte så värst gränslösa. Och så ha vi Balkan, ja. [4] Jag ser att papperna sjunka, äfven de svenska. Hur tror Du att det går med de svenska manuskripten? Nå de kan då åtminstone inte komma in under kategorien "värdepapper". Vore jag ungkarl, skulle jag ta mig fan bli krigskorrespondent. Det svär [?] jag på. Skålum scalan skålarum![5] Din HjB. Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Gäller arvodet för novellen ”47-an” som trycktes i Bonniers Månadshäften, nr 11 och 12, 1912. [2] Efter kritikermotgången med romanen Vi Bookar, Krokar och Rothar våren 1912 är det naturligt, att Bergman kände sig nervöst osäker inför mottagandet av det som skulle bli det fösta avsnittet i romanen Loewenhistorier. Han valde därför att alludera på den kända episoden i Odysséens åttonde sång, där en rad grekiska krigare med list intar den länge belägrade staden Troja genom att gömma sig i en trähäst för att väl inne i staden om natten börja ”dräpa, bränna och skända” den och dess befolkning. På samma sätt ser han sin berättelse som en trojansk häst som med list skall smugglas in i fiendeborgen för att sedan härjande dra fram mot kritikerkåren. Bergmans oro var inte obefogad. Samma kritiker som tidigare skulle återigen framföra sin tveksamhet inför hans nya alster. [3] Åsyftar dramat Lönngången som sänts till Tor Hedberg, Dramatens dåvarande chef, för bedömning. Att detta försök skulle misslyckas var Bergman från början inställd på och han skulle få rätt. Se brev 187 till Tor Hedberg den 24/9 1912, not 1. [4] Åsyftar det första Balkankriget 1912–1913, en väsentlig politisk bakgrund till Första världskriget. [5] skålarum kan likaväl tolkas skålorum. Bergmans sätt att skriva a och o ger emellanåt tolkningsbekymmer, särskilt när sammanhanget – som här – inte är till stor hjälp. |
|