19. Augusta Lindberg Lund den 17/6 903 Kära Tante! Tusen tack för det vänliga brefvet och dess förhoppningar! Det skulle vara gränslöst roligt, om stycket[1] blefve uppfördt. Och jag kommer icke att gråta med baron Bonde,[2] ifall det kommer upp på Dramaten. Visserligen har jag medlidande äfven med baroner – men dock mest med mig själf. – Jaså, redaktör Branting[3] tyckte inte om mina rim. Det var inte snällt af redaktör Branting. – Rim är någonting simpelt, har jag inte alltid sagt det? Hädanefter skall jag bara skrifva blankvers. Tänk så mycket sån´t den där Shakespear skref! Så det kan nog passa mig också . – Jag har varit här i Lund någon tid. Det är en mycket treflig stad, mycket. Här finns en idiotanstalt – det finns det i alla universitets-städer – och det känns lugnt. Där inne sitta alla student idioter, tror jag – Ja, sådan är min tro innan jag genomgått skrif- och handels-skolan ”Treenigheten” (föreståndare: Tjäder ō Billing; underlärare: herrar professorer ō präster).[4] Fram på sommaren skall Tantes och min Maria[5] vänligen inbjudas till samtal. Jag hoppas hon blir språksam. Om icke får hon skylla sig själf, ifall jag misshandlar henne. För de Heligas skull (och för Tantes egen!) var icke sömnlös längre! Det är, som att bada i myror – och värre kan då inte ens Dante ha det. Tag brom, det brukar hjälpa. Med hjärtliga och vördsamma hälsningar till Farbror, Fröknarna Döttrarna och Herr Sonen.[6] Tantes tillgifne och tacksamme Hjalmar Bergman På sista tiden har jag blifvit naturpessimist. Det är fint. Har inte Tante blifvit det? Jag är det för mina ögons skull. Och för myggornas. Mot dem är jag en hotande vulcan! Skulle Tante inte kunna läsa allt hvad jag skrifvit,[7] så gör det inte så mycket. Tack skrifver jag ganska bra. [Tillskrivet vid sidan av brevtexten:] Murklorna stodo sig väl fram till Stockholm? Den vitzen kommer Farbror att afundas mig!! Handskrivet brev. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. [1] Åsyftar ungdomsdramat Förrädare – enligt Bergman själv skrivet 1902. Se brev 78 till Gustaf Fredrikson den 19/4 1907. Linder och Edfelt har förmodat att dramat tillkom först våren 1904, vilket motsägs av brev 20 till August Lindberg den 20/9 1903. [2] Greve Carl Carlsson Bonde (1850–1913), hovman och politiker, fungerade en tid som inspektor och censor för Dramatiska teatern. [3] Hjalmar Branting (1860–1925), var vid denna tid chefredaktör för morgontidningen Social-Demokraten. Han umgicks i det lindbergska hemmet, där han hade en meningsfrände i Augusta Lindberg. [4] Bergman var efter den misslyckade studietiden i Uppsala 1900–1901 misstänksam mot den akademiska miljön, vare sig sanningen söktes i Lund eller Uppsala. Särskilt gärna tycks han inför den radikala Augusta Lindberg driva med den teologiska fakulteten, eftersom han inte omfattade den kristna dogmen om Jesu gudomliga börd, en uppfattning som var särskilt aktuell för honom vid denna tid, då planläggningen och arbetet med dramat Maria, Jesu moder började ta form. De åsyftade företrädarna för en dogmatisk kristendom var Richard Tjäder, känd väckelsepredikant och missionär i Stockholm, samt Gottfrid Billing (1841–1925), biskop i Lund. [5] Det bibliska debutdramat Maria, Jesu moder, som publicerades i februari 1905. [6] Den väluppfostrade Bergman räknar upp hela familjen Lindberg, alltifrån den vördade ”farbrodern” August Lindberg och döttrarna Greta, Stina och Karin till sonen Per. [7] Bergmans handstil var alltid svårtydd och en temporär försämring av hans ögonsjukdom gjorde den inte vid den här tiden mera lättydd. |
|