194. Tor Bonnier [Helsingborg]11/2 13 Kära Tor! Jag sänder Dig två ber. "Thoméi-gården" och "Gula huset." Min mening vore, att dessa båda skulle sammanföras med den i B.M. publicerade "47-an" under den lätta ō lekande titeln: "Loewen-Historier" Vill Du vara hygglig ō taga detta i öfvervägande ō meddela mig Ditt beslut![1] Kanske sänder jag Dig också ett tredje manusk. – nämligen den förut omtalade "gedigna" novellen, som jag själf finner alltför tung för det graciöst framdansande Månadshäftet.[2] Icke heller kan den inflikas i den eventuella Loewen-boken, ehuruväl den står i visst samband med "Gula Huset." Att jag i alla fall sänder den beror af rent inrikespolitiska förhållanden. Under iråkad sjukdom har nämligen min hustru tillvällat sig all[3] makt i republiken. Jag har nedsjunkit till att blifva en president af den menlösa Fallièrska typen.[4] Apropos så är jag i en svår dilemma vis-a-vis teaterstycket, som Du varit snäll ō lagt i press.[5] Jag har nämligen sökt intressera Svennberg för stycket för att dymedelst möjligen knipa tjocke Ranft.[6] Men nu bär det sig icke bättre än att hrr Svennberg[7] ō Klintberg[8] fått fatt på ett äld[r]e stycke "Snödropparna” (som Du troligen icke känner till)[9] och nu vill de först ō främst plurra på Ranft det stycket. Naturligtvis värjer han sig manliga. Men Svennberg, som snart skall läsa det för honom, hyser visst ännu någon förhoppning. Kommer nu "Löngången" ut ō får allt det skäll, som herrar Söderman[10] et comp. kunna leverera, så blir naturligtvis Ranft ännu mera istadig. Que faire?[11] Som Du ser, kan man ha sina bekymmer, äfven om man inte råkar vara statsminister. Din HjB Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. [1] Novellen ”47:an” skrevs i månadsskiftet augusti–september 1912 och trycktes separat i Bonniers Månadshäften, nr 11 och 12, 1912. Se brev 184 till Tor Bonnier den 7/9 1912, not 1. Av en almanacksanteckning framgår, att arbetet med de två övriga novellerna som kom att ingå i Loewenhistorier avslutades den 8/2 1913. [2] Novellen ”Fru Gunhild på Hviskingeholm” som enligt almanackan skrevs i oktober 1912 och f.f.g. publicerades i Bonniers Månadshäften, nr 11,1913. Den kom senare att ingå i Komedier i Bergslagen II, 1915. I det sammanhanget fällde John Landquist följande omdöme om novellen: ”[Den] fängslar genom sin psykologiska klarsyn av drömmens välde.” [3] Understruket med två streck. [4] Clément Armand Fallières, Frankrikes president 1906–1913. Som sådan spelade han en rent representativ roll. [5] Dramat Lönngången – Bergmans stavning Löngången – avslutades enligt almanackan den 21/9 1912 i Helsingborg. Se brev 189 till Tor Bonnier den 27/10 1912, not 1. [6] Chefen för bl.a. Svenska teatern, Albert Ranft (1858–1938). [7] Tore Svennberg (1858–1941), framträdande skådespelare vid Svenska teatern. [8] Gunnar Klintberg (1870–1936), regissör och skådespelare vid Svenska teatern. [9] Dramat Snödropparna skrevs sannolikt våren 1911 i Rom. Det kom aldrig att uppföras eller publiceras under Bergmans livstid. Återfanns i Albert Ranfts efterlämnade papper först 1956. Se brev 147 till Marie Mizi Franzos den 22/3 1911, not 3. [10]Sven Söderman (1866–1930), fruktad teaterkritiker i Stockholms Dagblad. [11] fr., vad kan man göra? |
|