199. Marie Mizi Franzos [Helsingborg] 5/4 13 Kära Fröken Franzos! Tack för vänliga kortet ō rec.! Roligt att få höra något från Er. Men hvad är det för sätt – att fara till Holland?! I fjol lofvade Ni ganska bestämt att komma ō hälsa på oss. Jag antar därför att Holland är en felskrifning för Skåne. Eller kanske att Ni inte är så vidare slängd i geografien utan förväxlar de båda lågländta, bördiga landen? Det är förklaringen! Jag har gått ō slagit mig i ryggen ō förthy ådragit mig en inflammation i ryggmärgen – en långsam sjukdom med mycket oviss prognos.[1] Är dock ej sämre än att jag kan både promenera, arbeta ō tyrannisera min stackars hustru. Hon är emellertid i briljant humör – och det vore ju illa af Er att rubba denna solskensstämning genom att ej komma hit! Jag ger i vår ut 47-an[2] jämte tvenne andra noveller under titeln ”Loewen-historier”. Sänder den naturligtvis. Framför min vördnad för Er Fru Mor och var själf hjärtligen hälsad af Er tillgifne HjB! Handskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek. [1] Bergman hade en svår sjukdoms- och depressionsperiod 1912–1913. Se brev 192 till Hans Larsson den 20/12 1912, not 1. [2] Novellen ”47-an” hade skrivits redan i början av september 1912 och publicerats separat i Bonniers Månadshäften, nr 11 och nr 12, 1912. De två andra novellerna i Loewenhistorier inlämnades till förlaget i mitten av februari 1913. En av dessa – ”Thomei gård”– hade väckt viss tveksamhet hos Tor Bonnier men medtogs dock i volymen. Se brev 196 till Tor Bonnier den 2/3 1913. Fredrik Böök vände sig i sin kritik framför allt mot den tredje och sista novellen i samlingen – ”Gula huset”. Se brev 214 till Fredrik Böök den 29/7 1913, not 2. |
|