317. Tor Bonnier

[Liljeholmsvägen 4] 7/5 XVII

Kära Tor, jag måste och kan frånsäga mig varje ansvar för den beklagliga händelsen, ty jag har i denna affär hela tiden intagit en negativ, avvärjande, ja, besvärjande hållning.^[1] Men fruntimmer låta sig icke alltid besvärjas, och de faror, som hotar oss från deras sida kunna endast sällan avvärjas. Sålunda gav jag alldeles mot min vilja och vett orsaken till Din förargelse. Ty djupast sedt var ju orsaken min dåliga syn, den där krävde en kvalificerad plats för att jag skulle kunna utvinna valuta av de ohyggligt dyra biljetterna. Som den döda råttan förorsakar skämd luft ō många obehag i det rum, under vars golv hon laggt sig att ruttna, icke annorlunda förorsakade jag detta Ditt obehag.

Därför ber jag att få uttrycka

mitt beklagande av detta obehag

min tacksamhet för den godhet, som drev Dig till att ställa Dig i kö,

min beundran för Ditt tålamod att stanna i kön

         samt min förhoppning att Du under denna tid tänkte så många vreda tankar på oss att fler av den sorten icke återstå.

Utan att Du måtte tillgiva, förlåta och glömma.

O King of Age, O Lord of Time, O Ruler of the Tide!^[2]

Allah upon Thee!

Din

HjB.

Handskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv.

Skrivet på papper med sorgkant.^[3]