431. Marie Mizi Franzos Djupvik, DALARÖ den 12/10 XXI Kära Fröken Franzos! Tack för Edra vänliga rader från i somras! Ack, jag skulle ju ha skrivit till Er för länge sen. Men vet Ni vad? Jag har varit i ett humör, då man hälst inte bör skriva brev, allra minst till sina vänner. Jordklotet har varit trist på sistone även på de kanter där man levat relativt paradisiskt. Dessutom har jag varit och är en liten smula överansträngd. Jag har jobbat med film,[1] vilket intresserar mig ganska mycket och skulle intressera mig ännu mer, om man inte vore tvungen att taga så mång[a] hänsyn till höger och vänster. Framförallt till ekonomiska spörsmål. En stor film kostar i våra dagar cirka en kvarts million svenska kronor i inspelning och det är ju inte underligt, att de herrar, som skola släppa till pengarna, känna sig en smula ängsliga. Och så fingra de på en och så blir man själv nervös. Vidare har jag översatt. Jag håller på med Ferreros La Grandezza e decadenza di Roma,[2] ett stort arbete i fem volymer om cirka 30 tryckark vardera. Två äro nu avslutade. Vidare har jag sen nyår skrivit ett västerländskt drama: ”Porten”, samt en österländsk komedi ”Vävaren i Bagdad”: [3] två florentinska noveller,[4] tre sagor[5] samt en del plock. Och just i dagarna har jag avslutat en roman.[6] Så kom inte och skyll mig för lättja! Romanen – eller berättelsen om man så vill – heter ”Farmor och Vår Herre”. Den är nu under sättning och kommer ut omkring den första december. Naturligtvis sänder jag Er den SOFORT.[7] Tack för ”Nummer 47”![8] Jag tycker mycket om att läsa mina saker i Er översättning. Ty för varje gång tänker jag: En sån klar och smidig stil jag ändå har! Och det är trevligt att tänka så. Sommaren har vi tillbragt på vår ”öde ö” och trivts som vanligt. Hur vore det möjligt att inte trivas på öde öar? Det är inte bara Sanco Panza[9] som tycker om vissa ståthållarskap. Nu på hösten ha vi emellertid flyttat över till min svågers villa på fastlandet.[10] Och vi ha havt en underbar höst. Jag sitter och skriver det här på loggian i pyjamas (pardon!) och jag kan knappt sitta kvar – för hettans skull. Den 12 oktober. Om en vecka ge vi oss dock av. Vart? Vet inte jag. Jag skulle vilja se lite teater i Tyskland, men jag vet inte, vilka svårigheter passmyndigheterna kunna resa. Jag skulle vilja komma ända ned till Salzburg. Och ha vi kommit så långt, så vet jag inte, varför vi skulle lämna Wien ostördt. Eller vad säger Ni? Men allt det där är tillsvidare blott lösa moln. Det är så svårt att bestämma sig, då man är trött. I Sverige stannar jag dock icke. Här är lessamt. En fågel, en talgoxe, sitter bredvid mig och äter min morgonskorpa. Kan Ni tänka Er så fräckt! En alldeles vild fågel, som jag inte känner och inte bjudit. Men han kan väl inte vara så storäten att han äter opp allt. I alla händelser är jag fetare än han. Adjö för idag, kära fröken Franzos! Får Ni tid och lust, så skriv lite till oss. Ber vi båda två. Framför min hjärtliga och vördsamma hälsning till Er fru Mor. Er tillgivne Hjalmar Bergman Maskinskrivet brev. Originalet finns i Österreichische Nationalbibliothek. [1] Bergman hade skrivit inte mindre än fyra filmnoveller under det senaste året, varav ”Domen”, som spelades in i Victor Sjöströms regi och fick det slutliga namnet Vem dömer –. De övriga tre var ”Helgon på äventyr” och ”Labyrinten”, bägge skrivna i december 1920, samt en icke namngiven novell för Mauritz Stiller, skriven i februari 1921. [2] Avser översättningen av Guglielmo Ferreros historiska arbete Grandezza e Decadenza di Roma, som på svenska fick titeln Rom dess storhet och förfall. Bergman översatte fyra av de fem delarna. [3] Porten, som enligt almanackan skrevs i Florens mellan den 11 och 22 februari 1921, och Vävaren i Bagdad, som enligt samtida korrespondens skrevs i Florens under april månad 1921. Dessa utgavs tillsammans med det 1919 skrivna skådespelet Spelhuset i en volym 1923. Se brev 521 till Hans Larsson den 21/10 1923 samt brev 412 till Algot Ruhe den 23/3 1921, not 6. [4] Egentligen var det tre noveller – ”Brödet”, ”Den underbara modellen” och ”Den grymme fienden”. Se brev 400 till Victor Sjöström den 24/1 1921, not 4. [5] Avser ”God Viljes saga”, som trycktes i Guldslottet, nr 23, 1921. Vilka övriga sagor som åsyftas är oklart. Eventuellt har Bergman haft i tankarna det faktum, att den nämnda sagan är tredelad: ” I klosterkyrkan”, ”Magister Johannes” och ”Socknen som kallades ´Den stumma´”. [6] Romanen Farmor och Vår Herre, som skrevs under perioden den 1/8 till den 4/10 1921. [7] ty., genast. [8] Syftar tydligen på den första novellen i Loewenhistorier, ”47:an”, som Mizi Franzos tidigare översatt. Se brev 199 till Mizi Franzos den 5/4 1913, not 2. [9] Sancho Panza, Don Quijotes bondske följeslagare i Miguel de Cervantes (1547–1616) roman Don Quijote, i två delar, från 1605 resp. 1615, i vars slut Sancho Panza blir ståthållare över en ö, låt vara bara för några dagar. [10] Tor och Greta Bonniers sommarvilla Djupvik på Dalarö. |
|