477. Victor Sjöström

Skodsborg, villa Skodsborg den 27/11 XXII

Kära du! De här Sjöströms, det är väl ändå ett par riktiga gamla original! I onsdags morse kommo de farande förbi vår bostad och tutade en smula i deras tuta, varpå vi genast skyndade ned, glada och vänliga som vi alltid äro om mornarna. Men! Borta! Sjöströms var borta med bil och chåfför och allt. Tittut, sa dom och sen weg. Så skämtsamma är dom i dessa bistra tider.

Själv är jag inte så skämtsam men dock relativt nöjd. Ty jag har en film. Icke på papperet men i tankarna, klar. Efter ert besök och sedan jag firat ert minne med ett par dagars lätt påspädt bakrus – lunch och middag samma dag är för mycket, i Danmark, låt oss vara eniga i den punkten – så tog jag upp Spelsalen,^[1] men kom efter några dagars funderingar till den slutsatsen att jag måste ha mitt pjesmanus för att se, vad där finns att taga. Nu har jag alltså telegrafiskt anmodat Pelle^[2] att sända enda existerande manus – det andra har den uslingen Gade^[3] havt bort för mig.

Men i morgon^[4] börjar jag utskrivning av den andra filmen^[5] och händer mig ingen särskild olycka har jag den färdig till julen. Spelsalen kommer ju i varje fall att bli lätt stiliserad – ungefär så pass som Sleeman^[6] (vilken ni naturligtvis varit och sett efter som ni ännu äro ömma i händerna, antar jag. Förfs. anm.) Den andra är däremot helt realistisk. Problemet – två världar, de fattiges värld och de rikes. Handlingen enkel men kraftig och framförallt givande tillfälle till kraftigt spel. Större roller: fyra av vilka de två dominerande, en manlig och en kvinlig. Slutet: visserligen ej banalt lyckligt men dock – åtminstone i mitt tycke – helt försonande. Jag är rätt nöjd, som sagdt, ty om jag inte plumpar ner mig vid utskrivningen, bör det i varje fall bli ett spelbart stycke. Om du sen kommer att tycka om det – ja det blir en betydligt senare fråga – men det vet jag ju aldrig på förhand – en tocken lurifax som du är!

Kan du tänka dig – jag har havt en filmupplevelse av mycket hög rang.^[7] Manus regie fotografering skådespelare (de flesta) fullt tvättäkta ”Nordisk film”. Då vet du! Sista hälften av denna film har jag två kvällar i sträck betraktat, upprörd, betagen, stundtals hänförd. Fenomenets orsak – Bodil Ipsen.^[8] Jag gick egentligen dit för att se, om en så gårful kvinna verkligen kan passera på film. Första kvällen fann jag, att hennes fulhet ej störde det bittersta; andra kvällen fann jag – Bodil Ipsen skön! Första kvällen var inte Stina med och då jag vid hemkomsten skildrade mina intryck sa hon: Ja du ja! Med din Bodil! Det tror jag inte mycket på. – Då ska du också se henne sa jag, och så släpade jag henne dit. Tio minuter efter Bodils första entré – hon kommer först i slutet av filmälendet – började Stina snyfta. Va tjuter du för? frågade jag. Fick till svar: En sån människa, en sån satans människa. Och så skvättade vi i kapp och snöt oss. Nå nu är vi ju ett par lättrörda stackare, det ska gärna medgivas. Äckligt! Men jag tror ej att någon, som älskar scenens konst, skall se den prestationen utan rörelse. Vi grät inte, därför att det var sentimentalt, utan därför att det var bra. Såna gyckar är vi. Filmen är dansk och heter Frie fugle. Antagligen kommer den väl upp på någon Stockholmsbio. Gör mig då den tjänsten och gå och titta bägge och säg sen.

Du har väl jobbigt nu kan jag tro? Och späker köttet i väntan på julskinkan. Hur gick hemfärden? Ni såg flotta men dävna ut, när ni kilade förbi. Överhuvudtaget har jag märkt att den nya bilen skänkt edra anleten, och i synnerhet ditt, ett högtidligare och allvarligare uttryck. Det hör kanske till märket? I varje fall imponerar det. På mig. Men sannolikt inte på Gujje och Cajje.^[9] Har ni tagit hem dem ännu? Den gode Feddersen^[10] har jag icke återsett och kommer väl knappast att göra det. Den här gången. Ty även om man råkar driva omkring i stan en dag, så ligga inte funderingarna kvar i Skodsborg för det. Som du begriper. Förrästen ha vi vinterväder och vackert.

Nej ajjöken med dig nu! Kila du bara sta och filma lite. Och veva på veven ett slag, medan du vilar dig. Som Gujje sa och som jag gör!

Din

HjB

[Handskrivet tillägg:] Lite emellan hör jag Stina utbrista: Den där oförskämda Edith. Hon ska få! Hon är verkligen mycket uppretad ō jag undrar inte på´t. Ty Edith har sagt att Stina har kattskinn i sin päls!!

 (Antagligen är det hundskinn. Vad vet jag!?)

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket.