522. Victor Sjöström [København B., d.] 21/10 192[3] Högtärade gubbe! Nu ska jag hälsa dig från Feddersen.[1] Jag har nyss suttit och pratat en stund med honom och fann honom rätt kry, fast han själv påstod att han bliv[i]t en ”gammel man”. (Vem har inte det? Jag börjar redan känna mig – – klassisk –) Förrästen var han förtvivlad att han inte fick bjuda mig på något och då han märkte, att jag var förkyld, sken han upp, tog fram en ask bröstkarrameller och sa: Stop dem i lommen! Känner du igen Feddersen? Samtalet rörde sig i övrigt om Sjöströmmingarna och när jag gick måste jag lova att ta något med till Sjöströms. Tänk om han kommer med ett antikt skåp e.d. Det blir en trevlig tillökning i packningen! Vet du av att jag har köpt biljett? På MAJESTIC, avgång Cherbourg 5/12. Med vilken lusbåt for du över, din stackare? MAJESTIC ÄR DEN STÖRSTA SOM FINNS. Blev herrn bräckt? Och vet du vad? Åke Bonnier,[2] som är en gammal van Amerikafarare – 11 gånger! – köpte biljetten och – prutade 50 pund!! Va det inte bra? I morron ska jag fara över och hämta Stina, som är hos min syster i Skåne.[3] Själv har jag varit här i 4 dar ensam med min tyska pojke[4] som dygnet om underhållit mig med idrottsrekord och skolhistorier. Och dom har jag sköljt ned med något lite alkohol. Det kallar jag vila. Nu flytta vi ut till Skodsborg. Prisca[5] är hos Lisa Geijerstam[6] om du minns henne. Hon – Prisca – var i avskedets stund så hemsk att vi höll på att ta till lipen. Värdigare och mer gripande kan man inte uttrycka sitt omdöme om ett uselt förräderi. Hör du Victor – vet du av att jag tänker fara till Amerika? Har du gett mig några som hälst upplysningar om hur jag skall få nubbe därstädes? Är du så samvetslös som du synes vara eller låtsas du bara? Jag är så ledsen för jag ger ut en dålig bok till jul. [7] Just nu läser jag, korr. Den är så dålig. Och jag ledsen. Men dette land är yndigt med alle sine dejlige smaa spritbutiker. Det är en idyll! Har du nu någon bok liggande parat som vi kan göra film av mesamma jag kommer? För söl är då inte roligt. Jag har skrivit en Gustaf III-film och ska börja med en Blanche-film för att övergå till en Albert Engström-film[8] och fortsätta med en Hedberg-film[9] samt under det att Europa avlägsnar sig från mina kuster – avsluta detta kapitlet med en Karl XII-film.[10] Sen är jag mogen för att börja skriva film. (Hurudana dårhus ha de i Amerika? Trivs man?) O du gamle gosse, mitt hjärta är tungt som gammalt järnskrot; heller ej mera värdt. Hälsa Edith! (Va gör hon egentligen? Går bara och slår dank? Vuxna jäntan!) Och ungarna! Såna hattar de ha! Ni går väl inte och skämmer bort dem för mig, barnen menar jag? Visserligen är det era ungar, men i alla fall. Ajjö med dig och må godt. Eranses HjB I går var jag och grabben och såg på Eld ombord.[11] Bra regi, bra spel, dåligt manus. Men det sistnämda är varken mitt eller ditt. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. Brevet är skrivet på papper från Turist-Hôtel Copenhague. [1] Valdemar Feddersen, kamrer vid Folketeatret i Köpenhamn och gammal vän till Sjöström. [2] Bokförläggare Åke Bonnier, chef för förlagets New York-kontor. [3] Bergmans syster Elna S:t Cyr och hennes make Edgar bodde vid denna tid i Allarp utanför Kristianstad. [4] Det unga tyska krigsbarn Werner Fütterer (1906–1991), som under de två senaste somrarna vistats hos Bergmans på Segelholmen. Bergman kallade honom gärna sin fosterson. [5] Bergmans hund. [6] Bergmans hade träffat Lisa af Geijerstam och hennes son i Hungerburg bei Innsbruck vårvintern 1922. [7] Den självbiografiska romanen Jag, Ljung och Medardus som skrevs under perioden den 2/8–16/9 1923. Manuskriptet var alltså färdigställt strax före Bergmans 40-årsdag, den 19 september 1923, den dag det också inlämnades till förlaget. [8] I januari 1924 skrev Bergman för Bonnierfilm i Santa Monica en synopsis till en Albert Engström-film, baserad på olika berättelser av denne. Vid ett affärssamtal i Paris den 30/4 1924 förklarade Tor Bonnier, att man inte räknade med att spela in några fler filmer, varför denna aldrig kom till stånd. [9] Beträffande ”Gustaf III-filmen”, ”Blanche-filmen”, ”Albert Engström-filmen” och ”Hedberg-filmen” se brev 518 till Victor Sjöström den 5/10 1923, not 2. [10] Karl XII-filmen var ett uppdrag för AB Historisk Film, ett för detta ändamål bildat bolag. Ämnet var ägnat att väcka nationell uppslutning i den samtida försvarsdebatten. Bergman började planera filmen om Karl XII strax före och under resan till USA, men manus tillkom först i Santa Monica kring jul 1923 och avslutades den 1 januari 1924, då det i almanackan står ”Slutade Carl XII (första avd.)”. Se brev 528, telegram, till Herman Rasch den 21/11 1923, not 3. I brev till modern, Fredrique Bergman, den 1/10 1923, beklagar Bergman: ”Jag hade hoppats att få vila åtminstone på överresan – men nej! – Historisk Film har genom överrumpling så godt som tvingat mig att skriva deras film på båten.” [11] Eld ombord. Se brev 505 till Victor Sjöström den 16/5 1923, not 1. Grabben torde avse ”fostersonen” Werner Fütterer. |
|